Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jo bevars!“ svarade jag’ ytterligare förargad, “det
finns det visst! Men skall det inte vara mer än sex
qvar-ter?“ fortfor jag, i det
jag slängde fram ett nytt stycke
på disken.
“Får man inte köpa så litet då?“ frågade hon och [-läste-]
{+iäste+} på mig ett par storå, djupblå ögon, som sågo på mig
med ett på samma gång undrande och frågande uttryck.
Jag kände att jag blef förlägen! Det låg något i de
der stora, blå ögonen, som gjorde att jag sänkte mina, och
ändå kunde jag inte låta bli att efter en stund blicka upp
igen. Jag tyckte att jag kände igen de der ögonen; men
hvar och när hade jag sett dem? Det visste jag icke. [-Men-]
{+Alen+} den tanken, och det djupa uttryck af sorg som låg
öfver de bleka och aftärda dragen, gjorde att jag i hast
skämdes
öfVer min visade
oginhet, och med ett något
artigare uttryck i rösten svarade:
“Jo, det
lår man visst, det går an att köpa hur litet
som helst. .. men iår jag lof att fråga hvad det skall
vara till?“
[-“Det-]
{+“IJet+} skall vara till sorgförkläde åt en
liten syster
som jag har. Jag tror inte att jag behöfver mera än sex
qvarter. livad kostar alnen?“
“Fyrtiotvå skilling, bästa priset! Har mamsell, som
är så ung, redan förlorat någon kär anhörig, efter lilla
mamsell bär så djup sorgdrägt.“
“Ja,“ svarade hon och vände sig bort
lör att torka
en tår ur ögat, en tår som mot hennes vilja hade ännu [-ilera-]
{+flera+} i sällskap, hvilka en efter annan långsamma och klara
tillrade ner utför de bleka kinderna, “jag har förlorat min [-lar!-]
{+far!+} Men nu skulle jag ju tänka på förkläde åt lilla Agnes,“
tilläde hon efter ett ögonblick, sedan hon hemtat sig något,
“hvad blir bästa priset?“
Jag bara stirrade på henne utan att svara. Namnet
Agnes hade slagit mig med häpnad. I ett ögonblick
skyndade det förflutna mig förbi... jag kom ihåg den lilla bleka
och fula flickan som så vänligt beklagade mig ... jag
mindes den lilla Guds
engeln. det tarfliga hemmet, den ©klädda
qvinnan med sin hufvudvärk, — smörgåsarne —
skuggspelet och örfilen. Ja! det var hon!
“Emelie!“ utropade jag, i det jag hoppade öfver disken
och fattade den förskräckta flickans händer, “Emelie, det
är du . .. det är bestämdt
du!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
