- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
340

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

midt på ett grått plank ledde in till huset, och bredvid
den var en mindre gånglucka, genom hvilken jag steg in
på en gård, der några illa klädda barnungar lekte hök
och dufva. De upphörde med leken genast vid min ankomst,
och började i stället betrakta mig med gapande förvåning
och fingrarne i munnen.
Helt stolt
Öfver den
uppmärksamhet jag
väckte, gick jag med långa och siratliga steg
midt öfver gården till förstuqvisten som ledde in i huset.

“Kan du säga mig, min flicka.“ frågade jag en
lin-hårad, sju- eller åttaårig skönhet som
hade triidt hela högra
handen in i sin ganska försvarliga mun, “om det är här
som fru Qvist bor?“

Sodan flickan stirrat på mig en god stund, fann hon
slutligen för godt att svara:

“Ja, hon bor
te höger i farstun — men hon är visst
i aftsången.“

“Då är kanske Emelie ensam hemma,“ tänkte jag och
skyndade min in i förstugan, bultande på den första dörr
jag fick tag uti. Den öppnades genast och en gammal
gumma stack ut
liufvudet, i det hon snäsigt frågade:
“Hvem söker han?“

“Hor fru Q vist här, lilla madam?“

“Det dammar inte, ska’ jag säga honom! Annars bor
hon der midt emot, fast nu ä’ hon
viil på iäsarkommeltiken‘
efter vanligheten.“

Och dermed slog gumman igen dörren så att det gamla [-rucklet-]
{+rucklct+} skakade i sina grundvalar.

Jag gick till dörren midt emot och bultade på; men
bultade nu en smula dröjande, ty jag tycktc just inte att
början var så god som jag hade hoppats. Efter ett par
ögonblick öppnades dörren, och Emelie tittade ut.

“Nej se,
det var dti!“ utbrast hon glad, i det hon
räckte mig handen, “nå det var beskedligt att du kom!
Mamma och Agnes ä‘ inte hemma, men de komma nog
snart. Jag har talt om
for mamma att vi träffats, och
hon hade ingenting emot att du skulle få komma och helsa
på oss ibland om söndagarne. -Men stig in och sitt ner!
\’i ha’ bara ett rum, som du ser! Mamma hyr ut det
andra, nu sedan pappa dog. och köket har vi dol uti. ..
det är en gammal gumma som har ena hälften!“

“Då var det visst hon som snäste mig nyss derate
när jag frågade efter er!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free