- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
344

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än tomt, och modems uppsyn var strängare och hennes
prd allt mer och mer
af den sort som man är van att höra
hos de ‘andligt sinnade“, som det så
djupt ironiskt heter,
fastän de som äro det sjelfva gifvit sig namnet. Det var
ett oupphörligt fördömande af verlden och verldsliga nöjen,
interfolierad t med temligen verldsliga blickar i spegeln, när
händelsevis någon
‘bättre1 person gick
forbi på den
aflägsna
gatan. .Tag utfrågades nästan alltid om färgerna på de
moderna tygerna,
om priserna på dem, och om det var
mycken åtgång på dem, och sedan jag, så nöjaktigt jag
kunde, besvarat dessa frågor, så blef det en ny
straffpredikan öfver verldens elände och menniskornas fåfänga. Denna
straffpredikan slutade nästan alltid med orden: “Gud ske
lof att inte jag har ett så verldsligt sinne, utan har fått.
kärlek till det som högre och evigare är!“

Den enda som förblef sig lik, var lilla Agnes. Det
vill säga, hon växte och utvecklade sig allt mera, och med
sin ålders vanliga frimodighet svarade hon ofta modern,
då denna
beskännade ¡–¡g öfver allt det onda som hände,
och ali den fåfänga som iänns:

“Ah, hade mamma bara råd, så. skulle nog mamma
vara likadan som de andra!“

“Agnes!“ sade då alltid Emelie, “så
far inte Agnes
siiga åt sin mamma!“

“Det är
myckét bättre att hon säger det helt öppet,“
brakade modern då svara med den bittraste skärpa i
tonen,
“än att sitta och mena det som du!
Men du är alltid så
inbunden du, du är så precis lik din salig
far!“

Och så blef det alltid förstämning i kretsen. Jag satt
der, stum och förlägen, och tummade något som jag för
tillfället hade i händerna, Emelie blef blekare och sorgsnare
än vanligt, och merändels såg man efter sådana små utbrott
det första solskenet på enkans anlete först när hon i spegeln
fick se
pastom komma upp för gatan.

Några månader hade förgått på detta sätt, då Emelie
åter en dag kom in i boden, för att handla någon småsak.
Min principal var inne på kontoret sysselsatt med någon [-affars-]
{+affärs+} uppgörelse med en af de grosshandlare af hvilka han
tog sina varor, och kompanjonen var rest till Göteborg,
så att vi som hastigast fingo tillfälle att säga hvarandra
ett par ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free