- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
345

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MODERN.

‘‘Om söndag är det inte v är dt att du kommer hem,“
sade Emelie halfhögt, “för i morgon så flyttar jag till
mamsell Bratt, och mamma och Agnes fara i slutet af
veckan neråt landsorten till en bror som mamma har, och
som bedt henne komma ner och hushålla för honom, för
han är gammal ungkarl, och har ingen som ser 0111 sig.“
“Hvad säger du?“ utbrast jag förvånad, så att
jag-höll på att släppa alnen, “och pastorn då?“

“Pastorn?“ återtog Emelie förläget, och såg på mig
med
cn hastig blick, “hvad menar du med det?“

“Jo kors... jag menar ingenting!.. . men jag tänkte
inte att din mamma kunde vara ifrån honom.“

“Inte vill hon
gerna skiljas från honom; men hon
är väl tvungen . .. för mammas bror har lofvat att han
skall dra’ försorg om Agnes, och då kan väl inte mamma
säga nej.“

“Nå, men du då? IIvarför drar han inte försorg om
dig också?“

“Nej, mamma vill inte att jag ska’ följa med... för
det har varit ett rysligt spektakel derhemma! Ser du,
mamma har gått på bibelförklaringar som pastorn haft
nånstans på Storgatan, och hon har alltid velat haft mig
med; men jag har aldrig gjort det, och i söndags var hon
så rysligt ond, så jag trodde hon skulle slå mig.“

“Var det derför du såg så förgråten ut när jag kom?“
“Ja, fast jag inte ville säga någonting. Och då sa’
mamma att jag kunde
få ta’ vägen hvart jag ville, och
att hon inte brydde sig om ett så otacksamt och elakt [-bara-]
{+bam+} som jag var. Och på middan så gick hon till
mamsell Bratt, och när hon kom hem, så sa’ hon att mamsell
Bratt ville ta’ mig som biträdande underlärarinna.“

“Jo, jag tackar jag!“

“Ja, du kan tänka dig hvad jag blef glad! . . jag far
bo der och
far allting fritt, du — och så får jag femti
riksdaler om året!“ utropade hon med strålande ögon, “och då
kan jag hjelpa mamma och Agnes, om de behöfva något.“
“Ska du hjelpa din mamma, när hon är så der stygg
emot dig?“ frågade jag förvånad.

“Stackars mamma! hon är så olycklig! Det är sorgen
öfver pappas död som gjort henne till läserska, och
I1011
tyckcr att jag är ogudaktig som
into vill vara med henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free