- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
351

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 7.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Hvad ä’ det?“ utbrast pojken gapande, “ä’ det Guds
ord, det? För di säger att det är det, som hon har blifVit
fjoskig af’.“

“Nå,
men mamsellerna då, är det hennes döttrar?“

“Ja, di ska’
fäll vara det, efter som ho’ ä’ mor åt dom, så.
Men si det ä’ bara den äldsta som ä’ skolmamsell, för den
yngsta ho’ ä’ inte skolmamsell, inte.

“Hvad är hon då?“

“Ho’ ä’ så okristligt vacker, så ho’ ä’ riktigt som en
prinsessa.“

.
“Ah fan!“

“Ja då, det säger alla offcera som ligger nere vid
hamna med kanonbåtarna.
Di går rakt åf som 0111 di gick
på stora patrulleringar utanför der, och när jag reste
kägg-lor åt dom i söndags på värdshuset, så talte de om att
ho’ inte lär ha’ make te’ sig i sjelfvaste Stockholm, det
sa’ - de.“

“Nå, ä’ vi inte snart framme än?“

“Jo, nu ä’ det, bara vi kommer om hörnet.“ Jag tog
ut stegen så mycket jag kunde. Don sista nyheten hade
väckt mitt intresse.
En. vacker flicka utöfvar alltid en
stor dragningskraft vid den lyckliga ålder som jag då,
innehade, äfven om hon till all olycka skulle vara utrustad
med en galen mor.

Snart voro vi framme vid gården, som låg på en smal
bakgata, alldeles inbäddad bland lummiga träd; ty
Karlshamn är rikt på trädgårdar. Det var ett litet skärt
envåningshus med vindskupor, och
grönmåladc fönsterluckor,
samt en port af samma färg som huset, på ett temligen
högt plank af obestämd färg. Vid ena gafveln satt en
grönmålad starsturka på en hög stång — sådana finnas
vid hvarje hus i den lilla staden, — och starpappa satt
just på sin pinne utanför stunkan och roade sig med att,
bland åtskilligt morgonqvitter, härma en katt, som gick
och spånslog på planket, emellanåt kastande
cn och annan
snedblick på staren, som
om han velat säga: “hade jag
dig på planket i stället, så skulle jag ge dig för
att
härmas, jag!“

Vi gingo in på gården. Der kråmade sig en grann
tupp bland åtskilliga hönor och kycklingar och en stor
hvit anka stod på ett ben midt i en liten vattenpöl i
ena hörnet af gården och tittade mycket djupsinnigt uppåt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free