Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej inte det ringaste! De dröja väl inte qvar allt
för länge?“ frågade hon leende, efter ett litet uppehåll.
“Nej, vi sluta alltid klockan tio sednast.“
“1 så fall, skall det bli oss ett nöje att höra litet sång
ibland. .. Vore inte min mor sjuk så skulle jag inte sätta
i fråga någon tid, men nu måste jag det.
“Ar er mor mycket sjuk, och har hon varit det länge?“
“Det är nu på tjerde året som hon ligger lam och
tidtals nästan sinnesrubbad,“ svarade hon hastigt, “men
förlåt, jag måste nu in till mina barn! Och med en lätt
bugning försvann hon genom den förr omtalade dörren, och
jag begaf mig tankfull nedåt gatan för att hemta mina
saker, bestående af en liten mager kappsäck och ett blått
hattfodral, litet skadadt i ena kanten.
När jag kom utom porten vände jag mig om för att
titta uppåt fönstret till det rum som jag skulle komma att
bebo, och jag såg då den yngre
systern som satt vid ett af
ionstren på ncdra botten, som det tycktes mycket ifrigt
sysselsatt med att läsa i en bok, ty hon tittade inte upp
när jag gick förbi, och det fastän jag mycket artigt tog
af hatten för
henne.
När jag kom till hörnet der jag skulle vika af, såg
jag en ung sjöofficer som stod tätt invid ett plank på andra
sidan af tvärgatan, rökande sin cigarr, och med blicken
oafvändt fästad på det lilla skära huset, som han kunde se
just till och med det fönster der den unga, vackra flickan
satt och läste. Det var en lång, ståtlig ung man, med ett
vackert och intelligent utseende, och den trefliga
sjöuniformen klädde honom utmärkt väl.
“Aha!“ tänkte jag, “man skall
få se att här är någon
liten kurtis å bane! Jo jo, der det finns en vacker flicka i
grannskapet, der kan man då ge’ sig tusan på att det
också finns en militär! Hittills har ni varit högsta hönsen
i korgen, men nu ha’ vi kommit till stan, och nu skall de
bli annat af!“
Och dermed mönstrade jag den unge sjömannen med
en utmanande blick, som han besvarade dermed att han
kastade cigarrstumpen på gatan, och gnolade på en glad
sjömansvisa, i det han slog upp rocken och visade en hvit
väst prydd af en vacker klockkedja, samt med öfvermodig
min strök sina engelska polissonger, som om han velat säga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
