Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN.
“Nej, Emelie! Ni kunde inte handla annorlunda!“
“Ingen dotter hade kunnat det!“
“Ja, det
"blir nu en annan fråga. Och nu är det i
stället ni, som är mor både för den unga och den gamla?
Ni, sorgebarnet i huset! Jojo, så går det!"
“Ni
iår inte tala så der, om vi fortfarande ska’ vara
goda vänner. Hade jag inte varit förbisedd i min
barndom, så Gud vet hvad det blifvit af mig. Men se så, gå
nu in till henne en stund, jag får lof att se hur det är
med Agnes, och sedan komma mina små.“
“För dem är ni också
en mor, har jag hört sägas!“
• sade jag i det jag fattade hennes hand.
“Det är inte sannt. För dem är jag endast
skollärarinna!“
“Såå? Men de der märkena säga
annat !“ svarade jag
i det jag visade på do djupa koppärren på hennes kinder.
“Nu har ni hört på något stadsqvaller!“. sade Emelie
i det en djup rodnad spred sig öfver hennes panna och
hals, medan de ärriga kinderna voro lika bleka som förut,
“Gud ville bara straffa mig, för det jag
grämdo mig öfver
■ att jag inte var vacker,
lian gjorde mig ännu fulare; men
han gjorde mig också ödmjukare än förut.“
Med en vänlig nick skyndade hon ut, i det hon
tillsade den inträdande pigan att visa mig vägen in till frun.
Flickan såg högst förvånad ut, men hemtade sig likväl snart
•och bad mig följa sig, i det hon öppnade dörren och gick
ut i förstugan. Jag följde med och sedan vi bakom
trappan kommit in i ett prång af förstugan, öppnade hon en
nästan under sjelfva trappuppgången belägen dörr och bad
mig stiga in. Jag gjorde så, och en instängd
sjukruius-lukt slog mig i näsan, i det jag tog ett par steg i det
alldeles skumma rummet.
“Frun!“ sade flickan halfhögt och som det tycktes rädd,“
det är den nya herrn oppe pä rummet som vill tala med frun.“
“Jaså, kom fram till sängen,“ hördes
en matt och
stönande stämma längs inifrån rummet, och sedan jag nu
blifvit van vid den starka skymningen derinne, upptäckte jag
på långväggen midt emot fönstret en säng och i don ett
mörkt hufvud med oredigt hår och ett par magra händer,
.som oroligt nappade i sängtäcket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
