Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Dot är blommor derinne också/“ sado hon leende,
“och som artig kavaljer
får du
inte glömma bort de
blommorna för de här. Gå in nu, så föreställer Agnes dig
för sina vänner.“
“Tack Emelie ... men om du tillåter, så väntar jag
hellre här, tills du kommer igen.“
“îsej,
dot tillåter jag visst inte!“ svarade hon, i det [-hon-]
{+hou+} fattade min hand och utan krus ledde mig fram till
lusthuset, sköt mig med skälmaktig brådska dit in,
före-stälde mig för de innevarande och skyndade skrattande
bort igen.
Nu var jag således midt i elden, och jag kände mig
till mods, som om jag skolat storma en fästning eller spela
en nv rol, båda två mycket nervretande saker för den
som är ovan.
När jag ändtligen fick mod att se mig
omkring, märkte jag, att det lilla lusthuset inneslöt Agnes,
som var bländande vacker i en enkel ljus klädning, och
två andra flickor i litet mera anspråksfulla toaletter, men
vackra och behagliga äfven de. De tycktes båda två något
äldre än Agnes, och man kunde se på dem, att de voro
systrar, så lika voro de, fast den ena var blond och den
andra
t&mligen mörk. Jag gick slutligen fram till Agnes,
helsade på
lionne, frågade hur det stod till,. . . och
skyndade mig att taga plats på en stol bredvid den lilla [-rottingssoilan,-]
{+rottingssollan,+} der hon och de båda andra flickorna suto.
I början gick samtalet
tcmligen trögt, men snart
började den mörka flickan, som jag ansåg vara den äldsta
af systrarna, att tala om första spektaklet, som utgjordes
af det gudomliga
‘Klostret Castro“, och som jag dermed
kom in på ett område, der jag var temligen hemma,
kände jag mig strax mindre förlägen, och inom kort var
pratet i full gång. Jag märkte dock, att alla tre flickorna
under tiden kastade längtande och oroliga blickar åt dörren
och genom
den ut i trädgården, och i min enfald tänkte
jag för mig sjelf: “Stackars barn, hvad de måtte vara
kaffehungriga !“
Efter en stund kom Emelie tillbaka med en rågad
korg med
‘småbröd* och efter
hcune flickan med en rykande
kaffepanna;
mun de längtande blickarne fortforo som förut.
Snart löstes likväl gåtan, i det
grinden öppnades, och två
sjöofficerare inträdde i trädgården.
Svart pu hvitt.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
