- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
371

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 11.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara afundsam mot andra, derför att de synas bättre lottade ?
Tro mig’, att vara nöjd är Större rikedom än allt rikt orh
lysande i v er Iden.“

“Bet der låter mycket vackert; men det är inte alltid
så lätt att åstadkomma. Det är inte alla som likna dig,
Emelie!“

“"Nej, och Gud ske lof för
det,“ svarade hon med ett
något vemodigt smålöje, “ty annars skulle vcrlden vara
bra fattig på skönhet! Men om också inte alla likna mig
till det yttre, så vill jag likväl tro, att de flesta
menniskor
tänka och känna som jag och äro glada åt att
kunna vara
till nytta om också inte till
ögontägnad åt sina likar. Men
låt oss nn inte tala om det. Se på Agnes och
don unge
sjömannen . . . tycker du inte, att det är ett vackert par?“
“Jo visst, han har ju en präktig uniform, som sitter
väl. Hvad behöfs det mer?“

“Han har mera än så,“ svarade Emelie varmt, i
det hon lade sin hand på min arm; “han har ett ädelt och
godt
hjerta och en ren själ under den granna uniformen.“ [-“Si-]
{+“Isi+} fruntimmer tro alltid att militärer äro englar,“
sade jag förargad öfver loforden och i synnerhet öfvér
värman, med hvilkon de utsädes. “Det är lika omöjligt
för er att inte öppna ert
hjerta för en sådan der lysmask,
som för blomman att inte öppna sin kalk
för den
granna
fjäriln, som
svärmar omkring
henne för att få
lägga maskägg uti den.“

[-‘•Jag-]

{+‘•.Jag+} tror du blir poetisk bara utaf militärhat?“ sade
hon skämtande och med en ton, som kom mig att litet
ångra min häftighet, “men om jag nu talar om för dig,
att den der unge mannen har en fattig mor, som han
understöder genom sitt arbete, att han sjelf brutit sig fram under [-de-]
{+do+} mest tryckande förhållanden, och att han är allmänt
aktad af både förmän och kamrater, hvad säger du då?“
“Gudbevars, med hvilken värme du tar hans försvar,“
yttrade jag litet försmädligt, egentligen tor att dölja min
skamfullhet; “man skulle kunna tro, att han vore mycket
dyrbar för dig, kära Emelie.“

“Jag blir alltid varm, när jag hör att en
menniska
dömer efter fördomar och inte efter egen pröfning af
förhållandena! Och dessutom,“ fortfor hon, i det en svag
rodnad färgade hennes vackra panna och de urgräfda
kinderna, “är han mig verkligen mycket dyrbar, ty jag hoppas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free