Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gång hägrade så lysande och så herrlig för gossens
och ynglingens öga, kom åter ett bref med svart lack, som
underrättade mig om, att Agnes blifvit enka med tre små
barn, och att hon var försänkt i en sorg, som hotade att
beröfva henne förståndet.
“Hennes älskade make dog af en hetsig feber, som
han ådragit sig, då han midt i vintern räddade trenne
menniskolif från en kantrad båt ute på Karlskrona redd,“
— skref Emelie; — “jag skyndade mig på Agnes’ kallelse
att resa dit, och jag var närvarande, då han drog sin sista
suck i min förkrossade, stackars Agnes’ armar. Nu är den
sorgliga begrafningen öfver, och Agnes följer mig nu med
sina barn till mitt lilla fridfulla hem, der jag åter får blifva
en verklig moder för dem alla, ty de behöfva mig så väl.
Det var hans sista bön till mig, och den gjorde mig så
lycklig och så tacksam i mitt inre. Ty nu kan jag säga
det åt dig, min barndomsvän: det hade gått en stor sorg
genom mitt hjerta, det var honom jag älskade.“
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
