- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
18

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

SVABT ri HVITT.

“Hur såg hon ut, din vackra Annette ?“

“Min? Ar du galen? Hm! Hon var aldrig min, och
det är det enda sona gläder mig ibland, och förargar mig
ibland — efteråt. Ahja, hvad är det värdt att försöka
dölja det för dig, efter som vi kommit att tala om saken ?
Jag var kär i henne som en galning, och hade jag haft
något att gifta mig på, så tror jag jag hade gjort det.“
“Med värdshusflickan ?“

“Just med värdshusflickan! Det fans mera godt hos
henne än hos mången ’fin flicka af bästa familj, som aldrig
haft en aning om hvad nöd kan fresta till eller hvad
skönhet kan vara utsatt för.“

“Jojo, sådant händer. Men beskrif henne nu.“

“Hon var en komplett skönhet, det kan du lita på.
Lång och smärt, med blondt hår, blå ögon, mörka
ögonbryn och ögonhår, en grekisk profil af renaste fullblod, —
hon skulle när som helst kunnat stå modell för en Venus
Anadyomene, det ansvarar jag dig för. Nånå, allt hvad
målare och lerkladdare hette, sprungo der också för att se
på henne. Min vän Janne Höckert målade hennes porträtt,
— han var inte den som var minst förtjust, det mins jag
nog. Höll ju på att komma i gräl med honom en qväll
härute, vet jag, och han hoppade och for som en liten
broms i en butelj, den glada själen. Lägg dertill en
stämma med den renaste silfverklang, och ett sätt, — ja,
vet du, mången grefvinna skulle ha afundats henne hennes
lilla min, när någon var näsvis mot henne, eller det sätt
hvarpå hon var värdinna vid en supé, då man särskildt
bad henne derom. Och du kan vara säker om, att hon
skaffade sig aktning af hvem det vara månde, den- lilla.
Och att det inte alltid är så lätt för en flicka i hennes
ställning, det bör du väl också kunna tänka dig, utan att
man just behöfver trumfa det i dig med hammare! Hvasa?
Hvad är det för konst för en ung flicka i ett godt hem,
med far och mor och tanter till vakt, att hålla lymlar på
afstånd, och lymlar ä’ vi litet hvar, när det gäller vackra
flickor; — men tänk dig, på ett värdshus, biand kreti och
pleti, när champagnekorkarne smälla eller punschen flyter
i strömmar, och när hästfoten böljar bli märkbar till och
med hos den relativt bäste i laget. Att då inte gå
förlorad och bii djur som de andra — det vill karakter till,
du, och karakter hade hon också. Hon motstod allt, guld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free