- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
20

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bara så djupt olycklig! Och om kandidaten får höra något
... något ondt om mig, s& var inte för sträng mot stackars
Annette... kom ihåg att jag är ett öfvergifvet barn, som
aldrig haft far eller mor eller hem ... kom ihåg...“

I detsamma öppnades dörren, och hvem trädde in, om
inte min baron. Han stannade förvånad strax innanför
tröskeln, men knapt hade Annette fått sigte på honom,
förr än hon flög upp som träffad af en pil, tårarne voro
borta som genom ett trollslag, och innan hvarken han eller
jag hunnit tänka oss för, kastade hon sig i hans armar,
och tryckte honom häftigt intill sig, hvarpå hon som en
blixt försvann utur rummet.

Baronen såg förbaskadt generad ut, och jag inte stort
bättre, och sedan han mumlat ett: ursäkta, kära bror, men
jag har mycket brådtom, — eller något dylikt, gick han
hastigt ut samma väg som flickan."

“Nå, ätfdu då?“

“Jag? Jjjg stod qvar midt på golfvet och gjorde en
temligen slät \ figur, tänker jag ... och när jag kom in
igen till kamraterna, som ännu inte slutat att disputera
om ögonoperationema, så var jag på det aflra behändigaste
sätt opererad för min starr. Jag begrep hela affären, och
den blef om möjligt ännu klarare för mig, när en af de
andra flickorna kom och fortsatte med uppassningen, och
på våra frågor efter Annétte, såg mycket menande ut, och
sade att hon nyss farit till staden med en herre och att
hon troligen inte skulle komma igen mera.“

“Men det kunde också vara detsamma,“ menade flickan
i det afunden lyste ur hennes bruna ögon, “hon var,
gud-bevars, alldeles för förnäm för att nu mera vara på
värdshus; hon skulle väl bli allraminst friherrinna, eller något
sådant der elegant!“

Kamraterna skrattade och undrade, hvem som kunde
vara den lycklige, och jag som visste det, jag bara teg
och tömde i mig det ena punschglaset efter det andra, tills
jag inte mera visste om det var natt eller dag, eller om
jag var fogel eller fisk. — Men det börjar lida på tiden,
kom nu så gå vi, Norrtullsgatan. är lång och
Drottninggatan med, och det som är qvar af historien hinner jag
mycket väl tala om för dig, innan vi komma till Gustaf
Adolfs torg.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free