- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
22

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

SVABT PA HVITT.

käre baron och en militär till, och de hade bestämdt också
ätit middag, för herrarne sågo temligen uppspelta ut och
damerna voro också ganska rödlätta och tycktes ha ångan
uppe, som man säger. De körde alldeles tätt förbi oss.
och som Annette fick ögonen på mig, så vände hon tvärt
bort hufvudet; men min baron nickade helt oförskämdt åt
mig, och jag tyckte mig höra honom yttra i förbifarten:
“hur mår du, glada lax“ eller något annat i den högre
salongsstilen. Det der gjorde, att jag fick en massa punsch
i mig på Bellmansro och dagen derpå reste jag ner åt
Falbygden, der jag vistades ett par år, och der leran höll
på att totalt qväfva allt det lilla menniskovärde, som satt
qvar i min frodiga lekamen. Men “mycket tål man, förrn
man förgås“, säger Tegnér, och “den kommer också fram
som kör med oxar“, säger ett gammalt ordspråk, och hur
det var, så kom jag tillbaks till Stockholm igen och böljade
praktisera. Det gick klent i böljan, för jag har alltid sagt
rent ut hvad jag tänkt om både personer och saker, och
det duger egentligen inte för en läkare, om han vill ha
praktik. Men så hade jag händelsevis kommit att lägga
mig på en viss specialitet af det menskliga eländet,
nämligen nerfsjukdomar och det gjorde att jag så småningom
fick att göra med alla utlefvade kanaljer i hela Stockholm
och de äro legio, förthy de äro många!“

“Du är inte mycket artig mot Stockholmsborne,“
utbrast kamraten skrattande.

“Nej, men jag "är så mycket sannare i stället, så kan
det vara qvitt! Som man nu till på köpet hörde, att jag
brukade skicka mina patienter till vestkusten omsomrarne
för att lefva ett någorlunda menskligt lif, och det alltid

finnes en mängd folk, som tycker om att resa till bad-

orter, så fick jag i temlig hast en ganska riklig praktik.
Jag hade emellanåt träffat min käre baron ute i verlden.
och jag visste att han lefde ett gladt lif. Så mycket mera
förvånad blef jag derför, då jag en vacker dag fick höra,
att han skulle gifta sig med dottern till kommerserådet
Hjelm, och jag kunde således förstå, att han hade
Öfver-gifvit vackra Annette. Henne hade jag inte sett till mer
än den enda gången; men några dagar efter baronens

bröllop, som var stort och ståtligt naturligtvis, fick jag

ett bud att komma till ett sjukt fruntimmer borta på en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free