- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
25

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vanor, och att han, mig till trots, skulle lefva lika länge
som jag. Du har sjelf i dag sett hvem som hade rätt,
och skulle det falla dig sjelf in att en dag rådfråga mig
som läkare, så ser du, att det är bäst att lyda mina
ordinationer. Det var för resten en ganska egendomlig
sjukvisit jftg den gången gjorde."

"Hur så?"

"Åhjo, du kan sjelf Ä höra. Yi ä’ ännu bara vid
Klarabergsgatan, så jag kan ha tid på mig att tala litet
om den. Det kom sig egentligen så, att jag var tillkallad
af kommerserådet, som böljade på att inte vilja trifvas
här längre, — något som man då inte precis kan undra
på, när man vet, hur han kujonerades af fru
kommerse-rådinnan. En dag, medan jag var uppe hos gubben, kom
unga friherrinnan dit på besök; jag presenterades för henne,
och hennes fru mor sade, att hon nu gerna kunde tala
vid mig litet om deras ‘kära baron’, som han alltid kallades
af 8värmodem. Unga frun tycktes temligen förlägen vid
det talet af modem; men icke desto mindre kom hon sig
slutligen för med att tala om mannens helsa, och att den
inte var mycket att skryta med, samt att han troligtvis
hade något inre lidande, som förtärde honom. — Jag som
visste, att det inre lidandet hade ganska tydliga yttre
orsaker, sade naturligtvis, att jag måste se den sjuke för
att ställa någon saker diagnos öfver det onda, — jag
tänkte, det kunde alltid vara lustigt att se kräket, hur
han hade det... jag hade ju egentligen inte sett honom
riktigt sedan den der eftermiddagen utanför Bellmansro,
och då tycktes han vara nästan mer än välmående. Unga
frun skulle således förmå honom att skicka bud på mig,
ty hon sjelf vågade inte ta’ på sitt ansvar att jag kom.
‘Han tycker inte mycket om herrar läkare‘, upplyste hon
med ett matt smålöje, som talade om mera själströtthet än
man i allmänhet plägar känna vid nyss fylda tjugu år, —
och derpå bugade jag mig och gick, sedan jag förordnat,
att kommerserådet inte skulle få tala vid någon på åtta
dar, och inbillat den barska frun, att gubben troligen hade
någon smittosam feber i faggorna, och att hon inte borde
vara inne hos honom mera än ett kort ögonblick hvar dag.
Kommerserådinnan blef förskräckt, och gubben gaf mig en
blick så tacksam, att jag aldrig fått maken af en patient.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free