- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
27

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Jo, hon bara såg på mig med stora ögon och sade
slutligen: ‘Om jag endast förmådde något öfver honom1/ —
‘Ah, min friherrinna, när man ser ut som ni, så förmår
man mycket öfver en man sådan som han‘, svarade jag,
och derpå gick jag min väg, utan att bry mig om att lilla
nåden såg förolämpad ut. — Men se så der, nu ä7 vi
framme vid torget, och nu skall jag upp till en gammal
fröken på Regeringsgatan, som lider af andtäppa och ändå
inbillar sig, att hon skall bli hundra år. Nånå, hon är
åttionio, så det är då inte så mycket som fattas. Adjö
med dig, om du kommer till mig i morgon, och det är
vackert väder, så ska’ vi kanske följas åt ut till Frösunda,
till ljusa Annas mamma.“

Och dermed skiljdes de åt.

5.

Omkring åtta dagar hade förflutit sedan baronens
be-grafning. Den af kommerserådinnan utsedde juristen hade
redan i tidningame annonserat om, att “skulder eller
fordringar i dödsboet efter aflidne etc.“ skulle anmälas hos
honom, grafvård var redan bestäld, de flesta
condoléance-visitema voro undangjorda, och den unga enkefriherrinnan
satt just på förmiddagen i sitt kabinett, tänkande på det
förflutna, då hennes fru mor inträdde i rummet. Det måtte
varit några mycket sorgliga tankar, som kommit för den

unga eukan i ensamheten, ty vid modems inträde höll hon

näsduken för ögonen, och gret ganska bittert, stackars liten.

“Men mitt söta bara,“ utropade gumman och flög*
fram till henne som ett torrt skinn; “du är då för fasligt
oförnuftig i din sorg! Atta dagar och en god bit. på den
nionde efter begrafningen och ändå tårar. Du förstör
totalemang dina ögon, och det är inte rätt att sörja på det
sättet, när man har så charmanta ögon som du.“

“Tyst, kära mamma,“ suckade unga friherrinnan, i det
hon gret ännu mera; “jag kan aldrig glömma, hur god

salig Gösta var emot mig på den sista tiden.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free