Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nå, det var väl inte tor mycket,“ utbrast
kommerse-rådinnan, i det hon gjorde en storartad sväng, och satte
sig på soffan, “dig som han hade att tacka för så mycket...
du som var en sådan totalt uppoffrande engel för honom,
och som knappt tittade ut ur sjukrummet de sista veckorna.
Jag ville väl se, jag, hvar en sådan der herre skulle kunnat
få tag i en hustru och en svärmor sådana som vi!“
“Tala inte så, mamma! Mången gång voro vi kanske
inte som vi borde emot honom.“
“Nej, vi va’ alldeles för beskedliga, det vill jag hålla
med om. Kära barn, du förstår ännu ingenting, det ser
jag nog. Karlarne ska’ hållas kort, annars bli’ de inte
lyckliga. Jag visste hvad jag gjorde med din pappa jag,
salig Hjelmen. Hade inte jag hållit ordning på honom, så
försäkrar jag dig, att far din varit en riktig sudder; men
genom mig blef han en ordentlig menniska, och jag vill
väl se, om han under hela sin lifstid understöd sig annat
än att vara lycklig. Du har varit alldeles för flat emot
din kära baron, det säger jag, och derför ligger han nu
också der han ligger.“
“Mamma då!“
“Åhja, det är inte värdt att sticka under stolen med
den saken. Det kommer snygga historier i dagen, ska’ du
tro. Jag har just nu varit hos häradshöfdingen. Skulder
anmäls inte en enda; men fordringar finns det godt om,
och hvad för fordringar sedan. Du milde Gud, så de
karlarne lefva! Procentare och... ja, jag vill inte s&ra
dina oskyldiga öron med att omtala hvad det är för folk
som löper der; men det minsta antalet är karlar, så mycket
kan jag säga.“
“Mamma, förskona mig från att höra något om detta, “
bad den unga frun temligen häftigt, i det tårarne medens
torsvunno från hennes kinder, och en liflig rodnad uppsteg
der i stället; ty om hon också just icke särdeles högt
älskat sin aflidne man, så var hon i alla fall svartsjuk, om
inte at* annat, så åtminstone af qvinlig fåfänga, “jag vill
ingenting höra.“
“Nej mitt söta barn, du ska’ inte $ höra något,“ fort-
satte kommerserådinnan med samma flödande svada som
förut; “jag ska’ inte säga ett ord mera om de der
obehagliga sakerna, fast jag inte kan neka till att det retar
mig så jag kan spricka, när jag tänker på, att han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
