Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B.
Yid deras inträde i det yttre rummet, en vanlig stuga
med stor spisel, och ett snedt fönster utåt vägen, reste sig
en gammal gumma upp från spiselmuren, der hon suttit
vid sin stickstrumpa med glasögonen på näsan — och
gjorde en djup nigning för de kommande, hvarefter hon
böljade nyfiket betrakta den unga friherrinnan, som
neddragit floret ännu tätare för sitt ansigte.
“Grod dag, madam Lund,“ helsade doktorn, “hur är
det med den sjuka ?“
“Ah, Gud signe doktorn, tackar som frågar,“ hviskade
gumman, i det hon torkade af glasögonen för att kunna
så mycket bättre skärskåda friherrinnan, “det ä’ allt på
det viset, att det ä’ nog snart slut med’na. Hon säger,
att hon tycker lamheta stiger opp te bröste på’na, och i
natt som var, så pusta hon så grymt, så jag tänkte att
det var kontant sista tagena. Men så repa hon sig igen
mot morgonsidan, men si, te få något i’na, det var då rakt
fåfängt och det fast jag kokte ölsupa åtfena för te ha något
och lena opp i bröstet med. Och så bjöd jag henne kaffe,
men si det...“
“Ja, det är bra“, afbröt doktorn, “jag skall sjelf gå dit
in och se hur det står till... Sätt fram en stol åt
fruntimret här.“
“Ja, jesses, om jag bara hade en som vore regal nog.
Tvy!“ svarade madam Lund, i det hon spottade på en
gammal trästol vid fönstret, och sedan torkade af den med
förklädet; “men jag ä’ inte van te ta’ emot tocke der
främ-madt, jag inte. Var så gemen och sitt, lilla goda
mamsella eller fröken rakt åf. Var så god.“
“Tack,“ sade friherrinnan något tvekande och tilläde, i
det hon vände sig till doktorn, “får jag inte gå in med
detsamma ?“
“Vänta bara ett ögonblick,“ svarade denne, i det han
satte ifrån sig hatten på ett gammalt skåp vid ena väggen;
“hm, jag måste förbereda henne litet.“
Och dermed gick han in i den inre kammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
