- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
42

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Min Grud!“ sade madam Lund, i det hon stannade
midt framför friherrinnan och neg gång på gång, “hvad ho’
ska’ bli glad, fattiga kräket, att få si ett tocke fint
fruntimmer. För si, ho’ har nog varit fin sjelf med i sina
dar. Fast nu har det varit fasligt eländigt med ’na ett
par år; men aldrig ett ondt ord hör man åfena så lång
dagen ä. Ho’ bara ber te’ Gud att det ska bli slut,
stackare, och att någon ska’ dra’ försorg om barnungen, vet
jag. Och så länge jag har en brödbit, så ska’ då inte
flickkräket svälta, det försäkrar jag lilla nådiga frökna.“

“Är barnet hemma ?“ frågade friherrinnan sakta.

“Nej, tycker nå’n det. Ho’ ä’ ute och säljer hela
da’n. Ho’ brukar allri komma hem förr än frampå
efter-middan, och då sitter ho’ inne hos mor hennas och läser i
psalmboka. Det är ett for innerligt rart och försigkommet
barn, ska’ nådig frökna. tro, och ho’ talar rakt så
förståndigt som en gammal menniska. Och det säger jag då, att
ville någon kristen själ, som hade mer än ’en äter opp for
dagen, ta’ hand om barnet, så nog kunde det bli Guds
välsignelse med den flickan alltid, eå rar som hon ä. Ho’
bara tjaggar och falas med att få komma i skole; men
herre Gud, inte har hon, stackaren derinne, råd te de, va’
de likt det.“

“Har hon då inte alls fått någon undervisning ?“

“Jo, jestandes, det har ho’ visst det. Modera har sjelf*
lärt’ena både läsa och skrifva och räkna. Och ho’ läser
och räknar som en riktig prest... och så snäll ho’ ä’ i
sina händer se’n... ja, hon binder då kransar som ä’ så
vackra som allri det.“

“Hvad, hon binder kransar? Hvad för kransar?“
frågade friherrinnan häftigt.

“Kors,“ utbrast gumman förvånad, i det hon sköt upp
glasögonen, “grafkransar, vet jag.“

I detsamma syntes doktorn i dörren. Han såg mer
än vanligt upprörd ut, och hostade en hel mängd hm! det
ena mera bullrande än det andra.

“Hur är det?“ frågade friherrinnan hastigt och nästan
ångestfullt.

“Hm, det lider... raskare än jag trodde. Hm, har
ni stått vid någon dödsbädd förr?“

“Ni glömmer då, att jag nyss stod vid min mans?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free