- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
50

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tål inte barnet, så att hon håller sig alldeles ifrån dem.
På det sättet har den lilla fosterdottern redan gjort sin
mor två stora tjenster, som mer än väl betala den
omvårdnad hon skänkt henne. “

“Två, säger du? Hvilken var då den andra?“

“Kors, giftermålet med professorn, vet jag. När lilla
Anna kom i huset hos den unga enkan, så fastade hon sig
vid sin nya mor med en nästan svärmisk ömhet, ovanlig
hos ett barn af hennes ålder. Jag var ofta uppe hos dem
den första tiden, ty barnet var svagt och sjukligt af brist
på närande föda, och behöfde mer än väl läkarens
omvårdnad. Och vet du, det var eget att se hvilken
vexel-verkan de der två barnen utöfvade på hvarandra. Den
unga enkan vexte ut till qvinna i kärleken till barnet, och
barnet återigen utvecklade sig nästan dagligen till bättre
och mera hoppgifvande egenskaper, i kärleken till
fostermodern. Det är en förbaskadt underlig sak det der med
qvinnorna, de må vara stora eller små. Du skulle ha sett,
hur den lilla flickan lärde, hur hon växte, hur hon så att
säga blommade i det der vänliga och glada hemmet, och
hur oumbärlig hon blef för den unga qvinnan. Och med
hvilken instinkt sedan hon kände, om de som närmade sig
den unga enkan menade ärligt med henne eller inte. När
den der fina löjtnanten kom, och han kom ofta nog, så
såg den lilla bytingen så mörk ut, att det inte fans ett
spår mera qvar af ’ljusa Anna’ vid kyrkogårdsporten. I
början försökte modern att resonnera bort hennes
motvilja; det hjelpte inte, och slutligen öfvergick hon, nästan
utan att veta det, till barnets åsigt. Och löjtnanten, som
hade räknat på en ung enka utan barn, och som aldrig
kunde få tillfälle att säga henne sina platta artigheter utan
att de der stora, blå barnaögonen sågo på honom så all
varligt, som om de velat tränga ända till botten af hans
själs skräpkammare, han tröttnade slutligen alldeles, och
lemnade faltet fritt för den ung$ vetenskapsmannen, som
var Annas stora favorit, och som hon, första gången han
kom upp till dem, sprang om halsen på och kallade pappa,
i det hon helt allvarligt förklarade, att hon inte ville ha
någon annan far än honom.“

“En sådan envis liten byting.“

“Jo lita på det, du, hon släpte inte sitt tag, den lilla.
En dag när jag var deruppe, så kom han också dit på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free