Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det gör ingenting. Nej det är bara när stjufbarnen
äro små som de egna barnen bli tyranner. Och dessutom
är hon fosterbarn, det är en annan sak. Hvarken far eller
mor rå om henne egentligen, och derför blir det inte
tillfälle till afundsjuka heller, som det alltid blir när den ene
är far och den andra inte mor, eller tvärtom. Ska’ vi gå
upp på Bellmansro och dricka ett glas punsch, hvasa ?“
“Ja, hvarför inte.“
“Kom då... men hvad tusan ser jag?“
“En vagn som stannar. Jag tror herrn vinkar åt dig?“
“Ja visst sjutusan vinkar han... gå upp förut du och
bestall... jag kommer strax.“
Och dermed skyndade doktorn ovanligt lifligt fram
till en elegant landå, som stannat i sjelfva korset mellan
vägarne som föra till Rosendal och Frisens park. I vagnen
sutto en herre och ett fruntimmer, samt midt emot dem
båda en vacker liten flicka på nio år, och när doktorn kom
fram, räckte de alla sina händer emot honom.
“Nå, det var då ett kärt möte,“ ropade den unge
herra i det han tryckte doktorns händer; “nu, doktor,
måste ni sitta upp med och följa med oss hem. Yi resa
i morgon bittida.“
“Till Italien,“ bifogade den unga frun, i det hon såg
på sin man med kärleksfulla blickar.
“Ack, doktor, hvad jag skall få se mycket, mycket
grannt!“ ropade den lilla flickan och klappade i händerna,
“och hvad mamma skall vara glad deroppe åt, att hennes
Anna är lycklig.“,
“Mamma, hm!“ utbrast doktorn, i det en fuktig skugga
for öfver hans ögon, och han böljade gnida dem, mumlande
öfver dammet.
“Ja, vi komma just nu ifrån henne,“ sade den lilla
med en skymt af vemodigt allvar öfver de vackra dragen,
“och hon hade friska kransar på grafven, du doktor. Hvem
kunde ha gifvit henne dem?“
“Hm, hur skall jag veta det?“ mumlade doktorn och
tittade uppåt Bellmansro; “jaså, så ni reser i morgon, mitt
unga herrskap? Nå, lycka till... jag kommer upp litet
senare... nu har jag en bekant som sitter och väntar på
mig deruppe... nå, det var sant, hur mår
kommerse-rådinnan?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
