- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
56

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

SVABT PÅ HVTTT.

som hade mod att motsäga honom, hvadan också ständiga
gräl-bataljer levererades mellan de båda kämparne, alltid
åtföljda af kaptenens hotelser att ’ge öfversten så många
som flyger och far’, och öfverstens högt uttalade mening,
att ’han kunde dra’ så långt vägen räckte’, hvilket alltid
hade en försoning till följd, och en likadan batalj dagen
derpå.

Den femte, och icke minst egendomliga figuren i detta
underliga hem, var öfverstens gamla betjent, Lundin, som
trots alla stormar och alla oväder hade hållit ut hos honom
i trettio år och som hade mera magt öfver sin husbonde
än denne någonsin ville medgifva eller Lundin sjelf tordes
låta påskina. Det säkra är, att skulle någonting sägas
eller göras rörande det som föregått eller skulle föregå i
huset, så var det merändels Lundin som sändes in till
öfversten för att säga eller göra det,-och det som skulle
ha blifvit en hel orkan, om någon annan kommit, det gick
nu af med ett par vindstötar på sin höjd, något bullrande,
men på långt när icke så farliga, som de läto.

Bland dem, som för öfrigt umgingos i huset, var
kyrkoherden i socknen, prosten Thorin, en medelålders,
leihads-glad prest, som spelte gema vira, och för öfrigt var så
statskyrklig som möjligt; dugtig landtbrukare, dundrande
predikant och stor tobaksrökare, samt ungkarl af princip.
Vidare en öfverjägare vid namn Pihl, gemenligen kallad
jägmästaren, stor brädspelare, väldig jägare, det månde nu
gälla hare, räf eller toddy, han sköt aldrig bom, hvad han
än jagade. För öfrigt var han en glad själ, som alltid
talade om samma anekdoter året om, och alltid skrattade
lika hjertligt åt dem sjelf, om de också icke roade någon
annan. Jägmästaren hade en Pylades, som hette Brandt
och var häradsskrifvare, men kallades naturligtvis herr
kommissarien, hvilket enligt Pihls utsago var både
begripligare för bönderna och gentilare för ståndspersonerna i
socknen. Kommissarien var en liten rund, ljushårig, några
och trettio års karl, försedd med glasögon, och med två
egenheter. Den första var, att han beundrade Pihl som
ett mönster af allt qvickt, redbart och manligt på jorden,
och den andra, att han alltid ansåg sig förföljd af något
fruntimmer, som med all den ondes gevalt ville tvinga
honom att gifta sig med henne, något som han deremot på
inga vilkor hade lust till, mest derför att han då måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free