- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
59

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i sin ordning blef rädd för hennes skrik, höll på att sätta
sig på golfvet i förskräckelsen, i det han ropade:

“Ilvad är det? Mår fröken illa?“

“Hvarför skriker tant?“ frågade Harald skrattande,
“det är ju ingenting farligt.“

“Usch då, så du skrämde mig... jag trodde att det
var..

“Lundin!“ ropade i detsamma en vredgad röst inifrån
ett rum till höger om salongen; “Lundin! Bulvan! Marodör!
Hvar är du!“

“Ah!“ pustade Berna med ett nytt anfall af
förskräckelse, “jag står inte ut med det här! Man kan mista lifvet
for mindre än så!“

“Farbror!“ hviskade Harald hastigt och försvann ifrån
fönstret som en raket, “då tror jag att vi akta oss.“

“Nu är det väl inte långt ifrån åska derinne,“
mumlade Lundin för sig sjelf, i det han gjorde sig i ordning
att gå.

“Lundin!“ hväste rösten inne i rummet ännu mera
vredgad än förut.

“Jaja, jag kommer!“ svarade denne och gick helt lugnt
in i rummet, medan fröken Berna med ett nytt ångestrop
rusade upp från sin stol och ämnade gifva sig ut ifrån
salongen, för att icke komma i vägen för det oväder, som
skenbarligen var i annalkande; men i dag hade den
stackars fröken värre otur än vanligt, ty som hon kom fram
till dörren och ämnade fatta tag i låset, rycktes den
häftigt upp utifrån, och kapten Falk inträdde med pipan i
munnen och temligen bullersamt som han plägade.

“Ah!“ skrek fröken och föll rakt i armarne på den
inträdande, “jag dör!“

“Hvad sjutton plåtar!“ ropade kaptenen, “är fröken sjuk ?;i
“Stöd mig!“ suckade Berna, “Grud, hvad kapten skrämde
mig! Led mig till en stol.“

“Ja, hjertans gerna,“ svarade kaptenen, fastän det icke
var så rasande lätt att sköta både pipan och fröken på en
gång; men till slut gick det ända; “men hur är det nu
egentligen fatt? Ar det gubben, som håller väsen igen?“
“När gör han annat? Han tar slutligen lifvet af os»
allesammans.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free