- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
66

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Harald? Hvad det skall glädja mig att träffa honom!“
“Jo, det är en skön juvel, skall du tro! Men för i
dag skall han väl slippa ifrån med en skrapa och få
komma ner till middagen, fast han inte har förtjenat det,
den slyngeln!“

“Hvad säger morbror ?“ utropade Valborg med
oför-stäld förvåning, “är Harald en liten gosse? Jag förestälde
mig, att han var ett par och tjugu år.“

“Aj för tusan,“ sade kaptenen för sig sjelf, och
blinkade så godt han kunde åt Valborg; medan Berna vände
sig åt fönstret, darrande som ett asplöf.

“Ja visst är han det,“ svarade öfversten med rynkade
ögonbryn, “kan han inte vara en lymmel för det?“

“Jo, det förstås, men ...“

“Nå, men? Sjung ut bara!“

“Men inte kan väl morbror behandla honom som en
skolgosse, när han är gamla karlen ?“

“Kan jag inte?“ röt öfversten alldeles ursinnig, “jo
det ska’ jag visa dig, att jag kan... och det både honom
och alla andra, som här i huset vilja sätta sig på sina
höga hästar. Lägg du märke till det för en annan gång!“
Och dermed skyndade öfversten ut ur rummet och
slog igen dörren efter sig, så att det sjöng i hela huset.
Valborg såg litet blek och öfverraskad än på den ene, än
på den andre af de qvarvarande, och dessa å sin sida
visste icke egentligen, hvad de skulle säga.

“År morbror ofta så der... så der häftig ?“ frågade
Valborg slutligen, i det hon vände sig till kaptenen och
såg i \et forskande i hans ärliga ansigte.

ja, det händer honom ibland, “ svarade denne
undvikande; “men vi ska’ hoppas, att det blir bättre nu, när
han får en ung flicka i huset.“

“Bättre? Jo det vill jag just se!u beskärmade sig
Berna. “När inte jag kunnat uträtta något för att
förbättra honom, så lär väl inte’ heller du, oerfarna barn,
kunna göra det. Och jag råder dig i alla fall att inte
försöka, såvida du nämligen vill ha ett någorlunda drägligt
lif här i huset. “

“Jaja, åtminstone få försöken ske rasande försigtigt,“
bifogade kaptenen, i det de gingo in i matsalen, ‘‘ty det
är med din morbror, mitt barn... ja, hör nu, jag säger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free