Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mor påstod visserligen, att jag var modig nog, när det
galde nöd och bekymmer; men hon var blind i sin kärlek,
och jag undvek att visa henne mina svaga stunder.
Dessutom är här ju inte fråga om sådana motgångar, utan om
helt andra."
"Det är sant, min flicka. Du bedömmer sakerna
riktigt, och det gläder mig. Militär eller ej, ska’ man alltid
kunna öfverse ställningen vid första blicken, annars blir
man en skral strateg. Men vill du nu höra ett råd utaf
din gamla farbror, som älskar dig som sitt eget barn, fast
han bara känt dig några timmar; men ser du, du har
något i ögonen, som jag tycker om, och derför pladdrar
jag rakt från lefvern som en gammal tant vid kaffekoppen.
Vill du höra mitt råd, och vill du följa det?"
"Ja, så vidt det är mig möjligt; ty jag tror, att
farbror inte råder mig till annat än det bästa."
"Tror du det? Nå så, hin regera, det var ett
hedersord, min flicka! Hör nu på! Hvad din kära morbror
beträffar, så kan du lita på mig, som känner honom, när jag
säger, att han har fan i kroppen, och att om du låter
kujonera dig af honom aldrig sa litet den första tiden du
är här, så är du komplett olycklig för hela den återstående."
"Ah, så farligt är det väl ändå inte?"
"Är det inte? Jo så besitta mig är det! Jag känner
krutet, jag har skjutit med det i tjugu år. Och om jag
undantar mig sjelf och förvaltaren, så är det ingen, som
vågar knysta emot honom. Och hvarför inte? Derför att
de ha vänjt honom på sig, och gör du detsamma, så blir
du en lika viljelös slaf som de andra."
"Slaf kan jag aldrig bli," svarade Valborg, och
kaptenen såg med innerlig glädje, att det blixtrade till i
hennes öga, "så länge jag kan arbeta. Och jag har redan
på förhand tänkt säga morbror, att jag inte vill vara i
hans hus som någon docka, utan att jag önskar att få
hjelpa tant Berna att sköta hushållet, både för att lätta
hennes besvär och för att lära mig sjelf."
"Det är rätt, min flicka, förbaskadt rätt! Men för tusan
i våld, du är väl inte en sådan der köksbjöm, som man
aldrig far se till inne för det? För ser du, det är just der,
och genom att friska opp oss med litet musik och litet
prat och tocke der, som du skulle kunna göra hela huset
en förbaskad tjenst! Hur är det med dig, klinkar du piano ?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
