Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Åhja,“ svarade Valborg leende, “tillräckligt för att
ackompagnera mig till de små visor jag brukar sjunga.“
“Sjunger du med! Nå anamma och regera! Då ska’
du sjunga duetter med förvaltaren... han har baryton, ser
du... en rasande dugtig baryton... sjunger det der ur
Alphyddan förbannadt bra ... du vet... hm!. ..
’Fo-oster-ländska toners...’ aj fan, det fastna’ i halsen! Nå, det var
präktigt, på det sättet ska vi få litet lif i spelet der hemma,
nu då de långa höstqvällame komma.“
“Den der förvaltarn måtte vara farbrors synnerliga
favorit, efter hvad jag kan tycka.“
“Ja, det nekar jag inte till, och jag hoppas han skall
bli din också, för det är en rasande präktig karl. Rätt
fram och bildad och glad och ordentlig, just sådan som
jag ville ha min son, om jag hade någon. Men vänta...
när man talar om trollena... ja, min själ är det inte han,
som kommer åkande i trillan dernere! Nå, då ska’ jag
göra er bekanta med hvarann med det samma, och så
sätta vi oss opp i trillan och åka hem med honom!“
“Men, farbror...“
“Seså, inga men! Vaknar gubben och vi inte ä’ hemma,
så blir det ett förbannadt kolorum!“
“Ja, men är det ändå inte bättre att vi gå hem!
Morbror tycker kanske inte om, att jag åker med
förvaltaren ?“
“När jag är med som förkläde? Han skulle just
understå sig att säga ett knyst! Du har ju lofvat att inte
skämma bort honom ifrån början! Men se der ha vi
förvaltaren och trillan och Bläsen med! Hollah, hoj! Se till
venster!“
“Nej, se herr kapten!" utropade Hall förvånad, i det
han stannade med trillan, något som Bläsen, i förbigående
sagdt, inte tycktes missnöjd med, der han frustande gned
sig på ena frambenet med nosen, hvarefter han mycket
förnumstigt tittade åt sidan hvarifrån ropet kom. “Det var
ett oväntadt möte!“
“Blir väl värre än, när herrn får se hvem jag har
med mig!“ menade kaptenen, i det han närmade sig vägen,
medan Valborg ännu satt qvar på stenen och ritade med
sin parasollkäpp i mossan. “Stig ur nu ett tag och låt
Bläsen pusta, så ska jag presentera herrn för fröken
Valborg!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
