Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Här är något smussel å bane!“ mumlade öfversten
tor sig sjelf i det han gick vidare; “jag böijar tro, att den
der förbaskade spyflugan gjorde mig en reel tjenst, när hon
väckte mig! Lundin! Berna! Hvar attan hålla de då hus?
Aha, vänta!“ och öfversten slog sig för pannan, som om
han gjort en vigtig upptäckt; “nu anar jag tillställningen!
Det var väl åt pojken, som soppan var ämnad, fast jag sa’ till
att han inte skulle få någon middag! Det ska vi se, och är
det så som jag misstänker, så ska’ väl tusan anamma dem!“
Och derpå gick öfversten med tysta och sakta steg
upp för trappa^ till det vindsrum, som beboddes af Harald:
men han hade icke beräknat att hans rop på Berna och
Lundin varskott arrestanten deruppe, som hastigt kastade
undan öfverlefvoma af sin middag i en vrå, tröstade sig
med att soppan kunde han vara utan, och kastade sig
hufvudstupa ner i sin soffa med en lärobok i
landthushåll-ning under näsan och tycktes läsa i den med den största
uppmärksamhet, när öfversten öppnade dörren.
“Hvad gör du?“ frågade öfversten sträft, i det hans
blick misstroget for omkring i rummet; “ligger du och
läser ?“
“Ja, det fastnar bättre i minnet då,“ menade
Harald, i det han vid farbroderns inträde pligtmässigt reste
sig upp.
“Har Berna skickat upp mat till dig?“
“Nej,“ svarade Harald djerft, i det han såg öfversten
i ögonen med trovärdig min; “jag har inte ätit något se’n
i morse.“
“Hvart skulle sopptallriken ta’ vägen då?“ fortsatte
öfversten, i det han spände ögonen i honom.
“Hvilken sopptallrik?“ frågade Harald helt oskyldigt.
“Den, som pigan tappade i förstun, när jag nyss
er-tappade henne på bar geming!“
“Det vet jag inte... kanske ämnade tant skicka upp
den till mig, för att jag inte skulle behöfva svälta
hela dan.“
“Den som rumlar om natten kan gerna svälta om
dagen,“ sade öfversten strängt; “har du sett till kapten?“
“Nej.w
“Nå, kusin din då?“
“Nej, inte henne heller “
“Hvar hållar de hus då? Kom med mig nu!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
