- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
81

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och medan nu Berna tog sin skada igen med att
dug-tigt lexa upp den stackars pigan, som fick lära sig
sanningen af det gamla ordspråket, att “hvar och en är herre
öfver sin stackare“, gick öfversten med jättesteg ner
igenom allén mot landsvägen, i det han blossade stora
rök-hvirflar, som pm han varit ett landsvägslokomotiv, och
under det han mumlade för sig sjelf:

“Jaså, min kära kapten, du ställer till myteri inom
lägret. Vänta mig du, du trodde att jag skulle sofva; men
flugan lurade dig!... Men hvad nu, kommer der inte ett
åkdon dammande? Förbanna mig tror jag inte det är
förvaltarn! Och flickan sitter bredvid honom i trillan...
jo, det är fint! Nå, nu ska väl sju svedda bataljoner inte
ha svårt att ta’ dem, det vill jag lofva!“

Och med dessa ord stälde sig öfversten med blossande
mun och af förargelse tindrande ögon midt på vägen, som
om han velat säga till hela verlden: “Stopp, det är jag, som
kommenderar!“

e.

“Hvem hin är det som står på vägen ?“ utbrast
kaptenen plötsligt, i det han skuggade för ögonen med handen
och blickade fram från sin plats på timotejfrösäcken mellan
de båda unga på framsitsen; “förbanna mig tror jag inte
det är gubben!“

“Ja, minsann är det inte!“ utbrast Hall, i det han
saktade farten en smula.

Valborg bleknade litet, men sade ingenting.

“Hvem sju tusan har väckt upp honom i förtid? Nej
hör nu, kära förvaltare, hejda inte farten, det vore att
markera svaghet. Kör på bara!“

“Ja, det är kanske det säkraste,“ svarade förvaltaren,
i det han gaf Bläsen en släng, som åter påskyndade farten.

“Jag sade ju farbror, att det skulle bli någon
ledsamhet af det här,“ sade Valborg oroligt, i det hon vände sig om.

Svart på hvitt. II, 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free