Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framtid, som är sämre än fattigstugans, dertor att det är
kärlekslöst och kallt som en Spetsbergs vinter. Du är ju i
alla fall en gammal karl, och jag tycker du borde tänka
litet på den stunden du skall fram för mönsterbordet der-
uppe, och laga att1 du har dina papper klara för den dagen!“
“Har du slutat din fina predikan ännu?“
“Den kan vara slut när som helst, för det är väl i
alla fall som att slå vatten på gåsen, eller som att kasta
perlor för... ja, bläng du, mig skrämmer du inte! Fattig
är jag, men fan i mig sätter jag mig inte förr på
Grub-bens gärde derinne i Stockholm och röker fusel och
svarf-var träskedar, än jag går här hos dig och lefver kräsligt
och ser sådant här elände och tiger! Den tillfredsställelsen
vill jag åtminstone ha på den yttersta dagen, när jag ser
dig i beröring med stekvändaren hos grefve Hin, att jag
har ropat ’Halt werda!’ medan det ännu var tid, och inte
l^r^^m^ten tysta munnen på mig, som på en svulten
- det; är än f väl, att man får veta hvars
andas barn herr kapten ätfrsvarade öfversten litet osäker i
tonen, ty han började skenbarligen märka, att han höll på
att draga det kortasté’ strået i den konversation, som
uppstått; “det är sköna vänner man har i sitt hus! Riktigt
rara vänner!“
“Ahja, du har bättre vänner än du förtjenar. För se,
du vill egentligen inte ha annat än ögontjenare, men att
få en sådan i mig, det kan du sätta dig och vänta på tills
det växer mossa Öfver dig. Och är det nu så, att du
promt ska’ vara ovettig på någon för att du inte fått sofva
i fred, för att flickan gått ut att se sig omkring, och för
att vi kommo åkande med förvaltaren, så var så god och
var det på mig, men låt henne vara i fred. Det var jag
som sa’ åt henne att följa med, det var jag som narrade
henne ända bort åt kyrkan till, och det var slutligen jag,
som sa’ åt förvaltaren, att vi skulle få åka med honom,
så att du inte skulle behöfva vänta på ditt parti bräde; —
och så, när man då kommer, så ta?s man emot som en
förrymd Långholmare — det är tacken för välmeningen, det!
Men i morgon dag ger jag mig af härifrån, så inte ska’
du behöfva slå mig i halsen med, att jag äter upp maten
för dig längre!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
