Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ha, ha, ha! Ja, det är jag då så van vid, så det
bekommer mig ingenting!“
“Ja, det är han då så van vid!“ upprepade
kommissarien i det han passade på och dammade af sina
permissioner med den blårutiga näsduken.
“Stig in nu, mina herrar,“ sade öfversten, i det han
öppnade dörren till salongen; “se här ha vi ju fruntimmerna
redan. Får presentera herr jägmästaren Pihl och
kommissarien Brandt, min systerdotter Valborg. “
“Ha ha ha!“ skrattade jägmästaren, i det han dugtigt
kramade Valborgs frajairäckta hand, “lagnar mig alldeles
förbaskadt att få göra frökens bekantskap.“
“Fägnar mig alldeles for ... förbåldt,“ hviskade Brandt,
som var för beskedlig/ att vara ett riktigt sannfärdigt eko;
“det gör det.“ f
“Har redan hört tålas om, att fröken Valborg skulle
vara vacker som sju tusan, men det är inte nog, det ser
jag, det.“
“Ja, det ser jag, det,“ hviskade Brandt.
“Seså, stå inte der och skäm bort flickan nu, utan slå
er ner. Berna, laga att vi få fram spelbordet och litet
punsch åt herrame. Hvar är Harald ?“
“Han är visst nere hos förvaltaren/4 svafade Berna
darrande.
“Säg då åt Lundin, att han ber dem komma upp båda
två, för att det har kommit främmande.44
“Om farbror vill, så kan’ jag ju få hjelpa tant med
att ställa i ordning, så får hon vara inne hos herrame,44
sade Valborg, i det hon lugnt och utan rädsla gick fram
till öfversten och såg honom i ögat utan att blekna.
44Ja, gör det, min flicka,44 svarade öfversten ovanligt
mildt, i det han klappade henne på axeln.
“Och farbror är inte ond på mig?44 hviskade hon, i
det hon såg upp på honom med en blick, som han icke
var van vid i hvardagslag.
“Det ser du väl,‘4 svarade öfversten torrt och vände
sig bort.
“Björnen är tämd, fast han brummar litet ännu,44
hviskade kaptenen till Valborg, i det hon gick förbi honom
åt dörren.
“Tack!44 svarade hon sakta och gick ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
