- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
88

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7-

Åtta dagar hade förflutit, sedan Valborg gjort sitt
första inträde på Sjönäs/ och den ena dagen hade farit så
der temligen lik den andra. Mellan Öfversten och kaptenen
ständiga tvister med alltid återkommande försoning och
oupphörligt återfall i nya tvister; hos fröken Berna
oupphörliga nervattacker, hvilka dock på de senaste dagame
något minskats, af det skäl, att Valborg så småningom fatt
lätta hennes börda och börjat sköta om hushållningen,
der-vid dock gående till Vaga med mycken försigtighet, i thy
att fröken Berna var icke så litet svartsjuk om sitt välde.
Harald var den ende, som egentligen tycktes hafva
förändrat sig något till sin fördel, ty han hade hela den
veckan hållit sig hemma, varit ute med förvaltaren på
egoma om förmiddagame, läst om eftermiddagarne, och
varit nere i salongen om qvällarne, då Valborg brukade
spela och sjunga vid pianot.

Också hade man till stor förvåning märkt, att
öiver-sten den veckan grälat på honom mindre äij vanligt, och
kaptenen hade förnöjd gnuggat sina händer, sett på Valborg
och gjort en min, som om han velat säga: “Jo, «e der,
lyrad sa’ jag? Hon har tagit honom, den bitvargen.“

Det enda, som till kaptenens stora förargelse alldeles
hade torkat in under veckan, det var duetterna med
förvaltaren, och det af det enkla skäl, att han icke haft tid
att vara med om qvällarne, och då han ett par gånger
stannat i salongen en half timme, så hade han sagt sig
vara hes, så att han icke kunae sjunga.

Jägmästaren och hans eko hade också varit der ett
par gånger sedan den nyss skildrade qvällen, då de kommo
och afklipte den stora scenen mellan öfversten och
kaptenen på landsvägen — och Pihl skrek hvarenda gång så
högt han kunde, att Valborg var sötare än en liten fjorton
dars räfiinge, och Brandt hviskade detsamma helt tyst och
hade redan börjat göra ett öfverslag om hvad brädfodring
utaf manbyggnaden skulle kosta. Så ^ångt hade han dock
icke kommit, att han ännu satt upp kostnaden för de nya
svarta kläderna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free