Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en befallande blick såg han sig omkring och upprepade
inom sig sin gamla refräng: “Det är jag, som är den
starkas te“. Det var i synnerhet en liten folkvisa, som
Valborg brukade sjunga och som alltid plägade framkalla
de der symptomen; men som han ändå hvar gång gerna
hörde, fastän han brukade säga, att den var dum och
sjå-pig, men att det var för melodiens skull som den fick
passera. Orden voro följande:
»Får du en vän, som du har kär,
Var honom huld, var honom när,
Intill din död,
I lust och nöd,
Var lilla vännen trogen!
Sorgen är svår,
Kärleken vår
Lyser i mörka skogen!
Får du en vän, som du har kär.
Vår honom Éuld och trogen!
Fast utan sofg och utan nöd
Ingen går fjri
Hvad han inå bli:
Kärlek gör hvitt det svartaste bröd,
Kärlek ger fröjd och lycka!
Sorgen äiy stor, ^törre är Gnd,
Större än/al^jordens sjÉprta;
Får du ef du har ju# Gijd,
Slut digT dll Ållfaders hjérta!»
“Hvem har du lärt dig den dey visan at?“ frågade
han en afton, sedan han sutit tyst en stund efter det
sången förklingat. \
“Af min mor,“ svarade Valborg; |uhen 4§ji)ng den
alltid för mig när jag var liten, och sedan:jag blef stor,
brukade jag sjunga den för henne, näa* .hon^.yar sjuk och
ledsen. Hon tyckte alltid, att den tröstade henne så ljuft
och blef glad igen, när jag hade slutets
“Hm, ja, se syster min var då’ alltiö^n opraktisk
8tackare,“ mumlade öfversten och slog ett dugtigt slag i
brädet, så att Berna höll på att hoppa af stolen, der hon
satt med sin eviga tapisserisöm till en soffkudde, förestäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
