Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
e.
Det var på en bjudning’ hos assessorskan Brundin,
som ovädret bröt löst. Den goda damen hade nemligen
icke utan en viss oro sett en ung flicka komma till
trakten, för att ytterligare försvåra en förut ingalunda lätt sak,
den nemligen att få hennes dotter Jemina bortgift
någorlunda anständigt. För det ändamålets skull hade
assessorskan kastat sina ögon både på Harald och förvaltaren,
medan hon som en klok general hade jägmästaren och
kommissarien i reserv, i händelse elittrupperna skulle neka
att göra sin skyldighet. Assessorskan hade derför från
första stund tagit sitt parti att egna Valborg ett riktigt
godt och väl konditioneradt hat; just ett sådant, som en
öm mor med en svårgift dotter måste känna mot en ung,
jemförelsevis vacker flicka, som vågar sig in på besagda
mors och dotters jagtområde. Men som Assessorskan
Brundin var ett slugt fruntimmer, som sett ganska mycket af
verlden, så aktade hon sig mer än väl att visa sina
verkliga känslor för den unga flickan; tvärtom, hon var
artigheten och vänligheten förkroppsligade, när hon talade vid och
om henne. Detsamma var äfven fallet med den stackars
Jemina, med den skilnaden, att hennes vänlighet var ärligt
menad, hur mycket än modem bemödade sig om att
stål-sätta henne mot Valborgs vinnande »ätt och intagande väsen.
“Hon är bara en instuderad kokett, en intrikat varelse,
som vill narra karlame i sina nät, det säger jag dig,
Jemina!“ predikade frun både sent och tida; “jag känner
det der af erfarenhet, jag.“
“Har mamma gjort så med då?“ frågade Jemina
enfaldigt, i det hon storsåg på modern.
“Du är så fasligt enfaldig, kära bam. Att vara
tjugufem år och inte ha bättre reda på sig! Grud vet, hur jag
ska’ få dig gift här i verlden!“
“Ska7 man då nödvändigt gifta sig?“ frågade Jemina
med samma förvånade blick som alltid. “Lite vet jag
hvad det ska’ tjena till."
“Nej, men jag vet det, jag,“ svarade frun barskt,
“och du gör som jag vill, det råder jag dig till!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
