Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter ett ögonblick var dansen slut, och kommissarien
förde sin dam till hennes plats, då öfversten i detsamma
trädde fram till dem och helt kärft vände sig till Valborg,
i det han yttrade nog högt för att höras af de närmast
stående:
“Nu kan det vara nog med dansa för i afton! Du
flänger ju som ett torrt skinn i hvarenda dans. Kom nu
med mig ut och hvila dig litet. “
“Tack, snälla morbror!“ svarade Valborg leende, “men
jag är uppbjuden till nästa vals också, och jag kan
naturligtvis inte mankera den som bjudit upp mig.“
“Ja, men nu vill jag, att du slutar, och det är min
vilja som råder, och inte din!“
“Nå ja, fastän jag tycker det är underligt, att morbror
gör sin vilja gällande i en sak, som väl endast vidkommer
mig att bestämma — så får det väl så vara! Harald får
väl afstå sin dans, kan jag tänka.“
“Jaså, var det med Harald du skulle dansa? Ja, då
får det väl gå för den med då! Jag trodde att det var
med förvaltaren igen, och det kan vara nog dansadt med
honom.“
“Hvad menar morbror ?“ frågade Valborg och såg på
honom förvånad och undrande; “hvarför skulle jag inte få
dansa med förvaltaren ?“
“Derför att jag vill det inte... derför att det inte
passar sig, och derför att det inte ska ske... der har du
förklaringen på det. Vill du veta mera, så kan det ske,
när vi komma hem; här är inte platsen.“
“Ja, jag skulle verkligen vilja veta pä hvad sätt en
dans med herr Hall skulle kunna vara opassande,"
svarade Valborg envist, ty öfverstens ton retade henne, och
hon fick ett anfall af motsägelseanda, som hon icke kunde
motstå.
“Jaså, mamsell näsvis, du vill det!“ utbrast öfversten
med stigande vrede; “då ska jag säga dig det! Derför,
att han är min tjenare, och följaktligen icke din like.“
“Då passar det väl ännu mindre, att jag dansar med
Harald, som ingenting är,“ svarade Valborg med darrande
stämma, ty äfven hos henne började blodet sjuda; “och
således dansar jag inte mera i afton!“
“Du dansar med Harald!“ hväste öfversten i örat på
henne, i det han klämde hennes arm, så att hon var nära
att skrika; “eller också...“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
