Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haft att berätta för dem, ty de lutade sig allt mera framåt
för att lyssna, och under denna framåtlutade ställning,
kommo deras händer att vidröra hvarandra, och efter ännu
en stund så kommo deras blickar att mötas och att
försjunka i hvarandra, och slutligen såg man, huru Vålborgs
hufvud sjönk mot den unge mannens axel och huru han
talade hviskande ord i hennes öra, ord till hvilka hon
tycktes lyssna som till den ljufvaste musik, under det den
lilla regnbäcken å sin sida gjorde de mest förtviflade
ansträngningar för att öfverrösta den djerfve unge mannen.
Men det kunde han icke, och till sin stora förtret måste
han se, huru den unge mannen lutade sig ner öfver den
unga flickan och huru den första kyssen gafs och togs,
och det retade honom så, att han hufvudstupa kastade sig
ned emellan gärdsgårdsstörarne strax framför och icke
ville se eller höra mera.
Men trasten slog i talltoppen öfver de älskandes
huf-vuden, han förstod den der saken mycket bättre än
vårbäcken, ty från sin upphöjda plats kunde han ju se det
varma boet, som makan redan redt på de lummiga grenarne,
och han sjöng så vackert och så uppmuntrande:
«Det är rätt, det är rätt!
Lifvet blir lätt, lifvet blir lätt!
Kyss och smek, kyss och 8mek
Det är vårens lek!«
Och huru länge de lyckliga unga tu sutto der i sin
saliga hänyckning, visste de troligen icke sjelfva, då
hastigt tystnaden bröts af morkullans knarkande ljud och skarpa
hvissling; först på afstånd, sedan allt närmare, slutligen
öfver deras hufvuden. Men då varseblef hon dem och
gjorde en skarp kastning åt motsatt håll, och i detsamma
hördes bakom dem ett oartikuleradt rop, ett skott small
af och haglen hveno kring öronen på de båda älskande,
dock* utan att träffa dem. Valborg uppgaf ett rop af
förskräckelse och Hall sprang upp för att se hvem det var
som på detta oväntade sätt störde deras första
kärleksmöte; men han hörde endast ett brakande bland buskar
och rötter och ljudet af en springande, som aflägsnade sig,
som om han jagats af furier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
