- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
120

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IQ.

Hall ville skynda efter den flyende; men Valborg bad
honom med en stämma, som darrade af skiljda sinnesrörelser,
att icke lemna henne. Hon var rädd, sade hon, men i sjelfva
verket var hon mindre rädd för att gå ensam hem, än att
den unge förvaltaren skulle få reda på hvem som aflossat
det farliga skottet.

De följdes således åt på hemvägen och gingo tätt
bredvid hvarandra, utan att dock våga gå arm i arm, som
de så gerna hade velat. De talade mycket litet under
tiden, och hvad hade de också att tala om*nu, sedan allt
var sagdt? Blicken var i deras nuvarande ställning till
hvarandra mycket vältaligare än några ord kunnat vara
och det fins tillfallen i lifvet, då tystnaden är den största
välsignelse man kan erfara. När de kommo hem, voro
öfversten och kaptenen redan hemkomna, och den förre
hade redan gifvit Berna en skarp tillrättavisning för att
hon lät Valborg gå ut så der ensam och “ränna kring
backarae“, som öfversten uttryckte sig. Kaptenen sökte
taga både Bernas och den utevarandes parti; men då blef
det ännu värre.

Slutligen när öfversten fick veta att Harald också
var ute, och att förvaltaren var långt borta vid en
nyodling uppe i skogen, lugnade han sig något och tänkte att
Harald kanske fått tag uti sin kusin och att det var han,
som uppehöll henne. Han stod just på trappan färdig att
ge sig af neråt allén för att möta de sölande, då han såg
Valborg och förvaltaren komma allén uppför, och den synen
retade honom så att han blef askgrå i ansigtet.

“Hvarifrån kommer du?“ röt han åt Valborg, när de
kommo närmare; “hvar har du varit? Hur understår du
dig att springa ute kring landsvägarne så här dags på
qvällen? Hvad? Och herrn!“ fortsatte han, vändande sig
till förvaltaren, som lugnt tog af sig hatten och helsade,
Uhur i innersta.... vågar herrn gå och göra min
systerdotter sällskap på det der sättet ?“

“Jag har aldrig hört öfversten förbjuda det,“ svarade
förvaltaren lugnt, “och när jag hann upp fröken Valborg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free