Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den man agar med käpp, så är det min skyldighet att
höra det och att ställa mig det till efterrättelse, så vidt
det inte ingriper i min bestämmelserätt som menniska
och min egen herre. I afton tror jag likväl att vi ha
talat ut.“
Och med en höflig bugning gick förvaltaren ut genom
dörren från den förstenade öfversten, som var så litet van
att finna motstånd mot sin tyranniska vilja, att han stod
som slagen af åskan öfver den unge mannens oerhörda
djerfhet. Efter ett par ögonblick rusade han ut i
förstugan, skrek, som en gast på Lundin, blef, då denne icke
strax efterkom ropet, allt mera ursinnig, rusade tillbaka in
i sitt eget arbetsrum, drog i klocksträngen som en
galning, — och sedan han på detta sätt ställt till ett
förfärligt ringande, släppte hans hand plötsligen strängen, han
vacklade tillbaka ett par steg, famlade med händerna
framfor sig som en drucken, ett oartikuleradt ljud framträngde
öfver hans läppar, och just som Lundin med andan i
halsen kom i dörren, såg han öfversten falla handlöst
baklänges i golfvet.
Den gamle trotjenaren skyndade fram, utom sig af
förskräckelse, han sökte upplyfta sin herres hufvud, han
släppte det åter, då han icke märkte något tecken till lif,
sprang med höga klagorop ut i förstugan, ropande på
kaptenen, på Yalborg, på Berna, på alla menniskor.
Inom några ögonblick kommo de alla tillstädes, och
snart hade man öfversten uppe i soffan och omgaf honom
med alla möjliga omsorger. Han hade småningom återfått
sansen, men sin tunga kunde han icke röra, och medan
den unge förvaltaren, glömsk af sin nyss lidna
förolämpning, kastade sig på en häst för att skaffa dit läkaren, låg
nu öfversten der, icke längre den starkaste, utan den
svagaste, den hjelplösaste af alla dödlige, i den olyckliga
för-stening, som en omåttlig vrede så ofta framkallar hos
sina offer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
