- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
129

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stol och satte sig vid sängfötterna, i det han iattade
öf-veretens magtlösa högra hand, som låg ofvanpå täcket, och
med djup rörelse sade:

“Käre, gamle vän, att jag skulle få se dig i ett
sådant här tillstånd, det väntade jag väl ändå inte.“

“Är du läkare ?“ frågade öfversten försmädligt, “annars
så har doktorn nyss varit här! Och du behöfver inte göra
dig besvär. “

“Jaså, jag får således inte komma till dig som
gammal vän och söka trösta dig i din olycka ?“

“Jo, bara du inte skriftar. .. behöfver ingen prest...

är snart på benen igen, hoppas jag!“

“Bet kommer kanske att dröja länge nog, min käre
vän,“ sade prosten i det han fixerade honom allvarligt,
“och ingen känner på förhand vår Herres beslut, inte en
gång läkaren. Vid dina år får man vara beredd på, att
en sådan här sjukdom kan bli den sista.“

“Jasa, du tror att jag skall dö? Hm, tror du jag är
rädd för det då?“

“Nej, det vet jag nog, att du inte är; men jag vill,

att om så blir, skall du dö som en kristen, och inte som

en förstockad syndare. Och förlåt oss alla våra skulder...“
“Fader vår har jag kunnat se’n jag var bara!“
hviskade öfversten mödosamt; “du behöfver inte läsa det för
mig. Jag förstår, du gör dig till böneman för henne,
sly-nan, och honom, förvaltarlymmeln! Helsa och säg dem, att

de kan dra åt bada två! Jag känner dem inte!“

“Jag trodde annars.“ återtog prosten lugnt, i det han
lekte med Haralds bref, på* hvilket öfversten fastade sin
halfirrande blick, som om den dragits dit med magnetisk
kraft, “att du skulle vara försonligare stämd nu, och att
du inte skulle vilja vara helt och hållet ensam under dina
sista dagar.“

Prosten lade särskild vigt på orden helt och hållet
och öfversten märkte det nog.

“Hvad menar du, och hvad är det för ett bref du
fingrar på?“

“Jag menar, att din brorson —“

“Hvad är det med honom? Hvarför har han inte
varit inne hos mig i dag? Svara, menniska — har han
— har han —“

Svart på kvitt. II. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free