Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och innan prosten hann taga sig till vara, satte den
sjuke sig upp och ryckte till sig brefvet med venstra
handen, men då han skulle öppna det, nekade den högra
sin tjenst, och brefvet Ml ur hans hand ner på sängtäcket,
der prosten tog upp det igen, under det att öfversten
utfor i förbannelser öfver sin hand och sin sjukdom och allt
som omgaf honom.
“Harald har gifvit sig af härifrån,“ sade prosten, “se~
dan han i går afton höll på att bli mördare, kanske af
våda, jag vill hoppas det, och han skrifver, att hån inte
kommer igen mera, om han inte kommer igen som en
bättre menniska än han far.“
“Hvart har han begifvit sig af? Hvart, hvart ?“
“Till Amerika*“
“Ah, nå, det kan vara lagom för den skurken, den
otacksamme kanaljen! Må fan ta honom... jag ska visa,
att jag kan vara honom och alla andra förutan! Ännu är
jag den starkaste, ännu är jag mig sjelf nog!“
“Stackars min vän,“ svarade prosten medlidsamt, i
det han böjde sig öfver den sjuke; “hvad du misstar dig.
Inte ens på helsans och mannakraftens höjd är menniskan
sig sjelf nog, och du, en bruten, af sjukdom träffad, af
dina egna gerningars frukt drabbad gubbe, du anser dig
vara det!“
“Ja, och jag anhåller att du går din väg, jag vill dig
ingenting, jag behöfver dig inte. Grå, säger jag.“
“Jag skall så göra; men när du behöfver mig, min
gamle vän, så sänd mig bara ett bud, och jag skall
genast komma. “
“När jag behöfver dig! När skulle det vara?“
“När du letar efter Gud!“ svarade prosten allvarligt,
i det han gick.
Öfversten försökte svara ett hånfullt ord, men han
fann icke något. I stället böljade han tänka öfver hvad
som hade händt, och det var inga glada tankar, som han
hade sällskap af på sitt plågoläger. Sina gerningars
frukt hade han skördat — så hade presten sagt — hade
han då gjort något som förtjenade näpst? Hade han icke
rätt att fordra lydnad af alla, var han icke den starkaste?
Fans det någon eller något, som var starkare än han?
Hade han icke påkostat Haralds uppfostran, hade han icke
genom tyranni och bannor och stryk sökt göra honom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
