Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lillbo-Petter.
i.
Det var stor slåtter hos nämndeman på G-ullåsa.
Några och tjugu liar voro i full fart med att afmeja det
mustiga sidvallsgräset, medan ännu morgondaggen låg qvar
deri och gjorde arbetet lättare. Tolf stycken q vinfolk,
äldre och yngre, gingo efter med räfsoma och vände det
nyslagna gräset, och i spetsen för dem nämndemans enda
dotter, den raska och dugtiga Elin, hvars vackra, rödlätta
anlete sken som en fullmogen ros i solljuset, som
morgon-varmt göts öfver ängen. Bland slåtterkarlarne var
nämndeman, trots sina fylda femtiofem år, främst i ledet, och fast
stora svettdroppar runno utför hans ansigte, så sveko dock
icke armame sitt tag, och mången af de unga karlarne
klådde sig bakom örat, då han såg nämndemans breda
slagfält, och mumlade för sig sjelf, eller hviskade till sin
granne:
“Det var ’åken te gubbe te kunna ta’ i och vara regal
i arma’ så gammal han ä’!“
Längst bort i ledet, något efter de andra, gick en
mörkhårig, mager karl, temligen liten till vexten. Han
var synbarligen svagare än kamraterna, och dessa kastade
emellanåt hånande blickar på honom, då de sågo honom
pustande stödja sig mot lieskaftet och oftare än de flesta
andra taga till slipstickan för att hvässa sin lie. Hans
bröst flämtade tungt under arbetet, och hans blick var
envist fast på marken, som om han blygts att fasta den på
någon af de andra. Ansigtet betäcktes af en gammal
slokig hatt, som någon gång i en aflägsen forntid varit
svart, men nu skiftade i alla regnbågens farger, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
