- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
138

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ock som om det beslutet gifvit henne nya krafter,
räfsade xok-Stina dugtiga tag, förtjust vid tanken på en
plats som de flesta tänka på med fasa, troligen derför att
de ha ett hem att förlora, då hon deremot hade ett att
vinna, som, hur sorgligt det än var, dock alltid var bättre
än intet.

Slåttern gick imellertid sin gilla gång, och speglosorna
haglade öfver Lillbo-Petter och Tok-Stina, till dess slutligen
nämndeman sjelf höjde sin myndiga stämma, och sade i det
han stödde sig mot lien:

“Tyst nu pojkar och jäntor! Pass’ arbetet I, det
är bättre! I vet, jag tycker inte om att någon
förolämpar Lillbo-Petter, teminstingen så länge han ä’ i mitt
brö’! De’ ä’ visst galet att han har setat på
Långholmen, men en vet inte hvad en kan bli innan en dör, sa7
so tam, när di skällde på plåtslagarn! När ni nu ha
gått slaget ut, så ska9 vi ha oss Utet i västen der under
träna, och den som illfånas med Petter, den får med mej
å göra!‘‘

Om det var rädslan för nämndeman eller tanken
på frukostbiten som tystade munnarne, vet jag inte, men
det säkra är att Lillbo-Petter fick slå slaget ut, utan
att vidare störas hvarken af slåtterkarlarne eller
Tok-Stina.

2.

När slåtterfolket samlats kring de fulla matkorgarne,
hvilka nämndemansmor under tiden packat upp under ett
par stora oxlar, som stodo vid öfre ändan af ängen, satte
sig Lillbo-Petter något afsides från de andra, och
Tok-Stina höll sig troget bredvid honom, vare sig att hon
glömt hotet med lien, eller att hon spekulerade på att få
tala med honom ännu ett ord om sina planer för vintern.

“Hvar är Lillbo-Potter?“ frågade nämndeman sin
hustru, i det han drog korken ur bränvinsflaskan; “jag ser
inte te’n.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free