Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen under halsduken, ryckte på sin sneda sida, fattade
tag i räfsan och lunkade efter, i det hon småpratade för
sig sjelf:
“01 är godt, det! Det värmer i kroppen! Kan jag
inte få komma in på Långholmen till vintem, så ska’ jag
försöka att skaffa mig litet öl, det ska’ jag !“
Slåttem böljade nu med förnyad fart. Nämndeman
och hans hustru stannade likväl ett ögonblick, liksom
genom en tyst öfverenskommelse, qvar vid korgarne. Elin
stod ett stycke ifrån, stödjande sig mot samma trädstam
som förut. ■
“Der ser du nu far, hvad det är att vara beskedliga
mot tockna der ena!“ böljade nämndemansmor, utan att
märka dotterns närvaro; “blef han inte tvärt näsviser och
stursker emot mej, kaahända? Nej då, den ä’ det inte
något godt i, lit’ på mej du!“
“Det var ju inte något ondt han gjorde, tyckte jag,“
menade nämndeman i det han slängde lien på axeln, och
gjorde sig i ordning att följa de andra.
“Då såg du fall inte hur han röck stånkan ur näfven
på mig, som jag hade varit en annan jäntslinka?“
“Nej, det såg jag inte, men nog såg jag hur både du
och di andra glömde bort och ge honom en tår öl, fast han
arbetat lika bra som alla di öfriga. Tocke der ä’ vettlöst,
sir du mor, och som en ropar i skogen får en svar, det är
vanligt det.u
“Jag tycker en töcken der kan gema dricka vatten,“
snurrade nämndemansmor, i det hon tog en korg på
hvardera armen ; “det ä’ han bäst van vid, sedan han
satt på...“
“Tyst nu, mor! Jag menar ni ä’ galna som inte kan
låta karlstackarn vara med fred! Om han hade stulit och
kommit dit, skulle jag inte säga något om’et, men att han
i en hastig vändning torfva te Tjuflasse, så att hans långa
fingrar kroknade för alltid, det var inte så farligt, helst
när en tänker på hur det böljade. Och den som vidare
slänger ord åt Lillbo-Petter för det, den får med mig
och göra “
Och dermed gick nämndeman tillbaka till slåttern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
