Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörligt kasta onda ord åtfen, så blir han sämre än förut,
och I har en stor synd p& ert samvete/*
“Det der begriper dn inte, jänta!“ svarade
nämndemansmor hvasst, i det hon åter tog upp korgarne, som
hon satt ner, då Elin ropade på henne; “och i den saka
gör jag som jag vill, begriper du det? När länsman
kommer te aktion på Fogelbro i öfvermorgon, så ska’ jag
föll fundera med honom, om en inte ska’ kunna bli åf med
den der fästningsfången, som för har vari’ nog tokig att
ta’ till hjelp, for att det va’ så ondt om folk i andtiden!
Och se’n ska’ jag föll slippa höra talas om den der
Lång-holmarn!“
Sedan nämndemansmor sagt detta, gjorde hon en
väldig knyck på nacken, skrufvade upp halsduken med ena
handen, lyfte upp klädningen med den andra och begaf sig
på väg hemåt med mycket mera martialiska steg, än som
egentligen kunde vara förenligt med behaget hos en
medlem af det täckare könet, och Elin stod qvar der ensam,
både ledsen och ond öfver moderns oresonlighet när det
gälde Lillbo-Petter.
Men som det inte låg hvarken i hennes natur eller
vanor att stå och drömma i sysslolöshet, så gick hon snart
med raska steg ner på ängen, der slåttem nu i det klara
och allt mera brännande solskenet gick med fall fart som
forut. Ordningen bland slåtterkarlarne var den samma som
före frakosten, det vill säga nämndeman sjelf gick i spetsen
och Lillbo-Petter var återigen sista man i den långsträckta
raden, hvilken bugtade sig som en stor orm öfver ängen.
Den enda som inte hade samma plats som förut, var Tok-
Stina, ty hon hade fått en törntagg i foten och satt nu
under en på ängen stående al, i full förd med att operera
sin fot med tummen och pekfingret, under det hon grinade
värre än vanligt.
Ingen af de andra qvinnoma ville räfsa efter
Lillbo-Petter, och sedan Elin med en hastig blick öfverskådat
förhållandet, gick hon genast dit för att intaga
Tok-Sti-na8 plats.
Lillbo-Petter såg henne inte strax, ty dels var han
ifrigt sysselsatt med lien, dels kom Elin så mycket
från sidan att han nästan vände henne ryggen under
arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
