- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
151

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

leken till Elin. Den bjelpte honom att bära mycket, under
hviket kan annars skulle dignat, och huru omöjligt det
än måste synas honom att Elin någonsin skulle kunna bli
hans, fans det likväl alltid någon stund, då hoppet
hviskade till honom, att om han åter kunde utträda ur fängelset
som ärlig karl, så skulle det ju kunna hända att hon
väntade på honom, så som hon lofvat att göra det. Han hade
också tanken på sin gamla mor, för hvars skull han
egentligen råkat i sin olyckliga belägenhet, och vid henne var
lian fast med en hos personer af hans klass nästan
exempellös ömhet.

Lillbo-Petters far var båtsman, och medan han året
om var borta på kömmendering, var det fattigt och dåligt
nog på det lilla båtsmanstorpet, der hustrun, så godt hon
kunde, sökte draga försorg om sig och två barn, en flicka,
som dog vid tio års ålder, och Petter, den yngste af de
två. Men som båtsmanstorpet låg tätt vid farleden, der
roslagsskutor och skärgårdsbåtar dagligen foro fram, hittade
gumman snart på ett, som hon tyckte, förträffligt sätt att
öka sina tarfliga inkomster, utan att ett ögonblick tänka
på att denna utväg till bättre bergning skulle bli grunden
till hennes och hennes sons olycka.

Hon böljade nämligen att tänka på, att om man hade
något att bjuda de förbifarande och ofta i land läggande
båtames besättning och roddare, så skulle man kunna
för-tjena rätt bra. Nämndeman, som alltid visat mycken
välvilja mot den fattiga båtsmanshustrun och hennes barn,
lånade henne några riksdaler till det första förlaget, och
inom kort underrättades skutskeppare och skärgårdsfiskare
om att de i båtsmanstorpet mot billig hetalning kunde
erhålla kaffe, öl och cigarrer, samt snus och körsbärsvin för
riktigt högtidliga tillfallen. Detta tyckte de förbifarande
inte illa om, ty när vädret var dåligt och vinden mot,
smakade det rätt skönt att få sig litet i västen, i
synnerhet som det var nära två mil till Vaxholm, det närmaste
stället der man kunde fa något, sedan alla
skärgårdskro-game blifvit indragna. Förut fans nämligen en sådan
Bacchi lada vid hvarannan udde eller hvart sund i hela
skärgården, och mången stuga kallas ännu af befolkningen
för krogen, med öns namn framför, fastän serveringen
upphört för längesedan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free