- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
159

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LTLLBO-PETTKÄ.

pan sitter i halsgropen på’na. Beså, madam lilla! vill hon
rädda gullgossen .sin for smörj, så kom nu och ta’ sig en
rejel sväng med Lasse Andersson."

Gumman var i en förfärlig vånda, men har det var
så segrade moderskärleken hos henne, och hon steg fram
från sin vrå, beredd att låta Lasse fatta tag i henne, då i
detsamma Petter, som nu sansat sig efter slaget, och i
hast tömt ännu ett glas, trädde imellan dem, blek och
be-slutsam, och sade med en röst som darrade af vrede.

“Låt bli det der, Tjuflasse! annars ger jag dig en
minnesbeta som du aldrig glömmer. “

“Jaså, är du der igen nu, valpen lilla. Du fick inte
nog törra gången. Nå, der har du nu en till då, och den
ska’ du inte så lätt komma igen efter.“

Och med dessa ord rigtade han mot Petter en förfärlig
spark, så att denne på nytt rullade bort öfver golfvet,
men denna gång blödande och nästan sanslös.

Derpå tog Tjuflasse fatt i den af ångest nästan
half-döda gumman, ropade åt skepparen med harmonikan att
spela, så vida han inte ville ha smöij liksom Petter, och
böljade dansen. Och så fega voro veikligen de
kringstå-ende att ingen hand höjde sig till den gamla qvinnans
försvar, utan hon svängdes ohindradt omkring af sin
hjert-löse plågare, till dess han efter en stund kastade den halft
sanslösa gumman ned bakom bordet, i det han med ett
vildt skratt utropade:

“Se så der ja, lönnkrögarmadam. Den der dansen
ska’ du inte glömma så fort, och din gullgosse ska’ nog
minnas sparken lika länge. Nå, käring! ligg nu inte der
och låss dåna, utan opp på bena med dig och ta hit toddy
öfver lag, annars ska’ jag väcka dig, jag, och det med
samma fot, som nyss kittlade gossen din i sidan.“

Och redan var han färdig att göra allvar af sin hotelse,
då han i detsamma fick se Petter med blödande ansigte
komma emot sig från väggen dit han blifvit slungad. Innan
han hann utöfva det råa våldet mot den gamla qvinnan,
hade Petter på nytt kastat sig öfver honom, och det med
oemotståndlig kraft, och nu blef det ett slagsmål, som man
inte sett make till i skärgården. Tjuflasse var stark, men
Petter mera vig, och vis af skadan, undvek han nu att
blottställa sig för Lasses armar och ben. Men det var
inte svårt att se åt hvilket håll segern slutligen skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free