Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0-
Dagen efter slåttern, då nämndemannen som vanligt
efter middagen satt i sin hvitmålade pinnsoffa i kammaren
innanför storstugan och rökte sin pipa, medan
nämndemansmor sjelf var sysselsatt vid spiseln, och Elin satt vid
väfstolen, deri ylletyget till hösten var uppsatt och varmt
och vackert randades af hennes flitiga händer, såg han huru
flickans hufvud allt mera eftertänksamt lutade sig åt sidan,
medan slagen i väfstolen blefvo allt mindre täta och raska,
hvilket var något i hög grad ovanligt dervidlag.
Nämndeman funderade en stund på saken, men som han kände sitt
eget hufvud litet tungt efter den stadiga maten, så faste han
icke allt för stort afseende vid dotterns ovanliga beteende,
förrän han slutligen såg hur hufvudet sjönk alltmera ned
mot handen, och väfningen ålldeles afstannade.
Då drog han ett par dugtiga drag ur pipan, ruskade
upp sig ur sin behagliga dvala och frågade halfhögt:
“Hur ä’ det med dej, tösa mi? Jag tror du somnar
från väfven, jag? Det ä’ då akkurat olikt dig det, det
må jag säga,“
“Nej, jag sofver inte, far!“ svarade Elin sakta, i det
hon vände på hufvudet.
“Men hvad i alla tider ä’ det med dej då?“ sporde
nämndemannen oroligt, ty han märkte att flickan hade
gråtit; “du ä’ fall inte dålig heller? Kom hit, min flicka, så
får jag si!“
“Nej far, låt mig sitta qvar i väfstolen, för om mor
hör att den inte går, så kommer hon in, och jag ville så
gerna tala med er ensam ett litet tag.“
“Ja, gör som du vill då; men du ä’ fåll inte sjuk,
tösa min?“
“Nej, far, jag har bara något på hjertat, som jag så
gerna ville säga åt er!“
“Nå, hvad skulle det kunna vara för slag, då?“
“Jo det ä’... det ä’...“ svarade Elin tvekande, i
det hon började väfva på nytt; men först har jag något
te fråga er, far,“ återtog hon efter något betänkande, som
Svart p& kvitt. II. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
