Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nå ja, far, om det skulle kosta ända te’ femhundra
d&r“ frågade Elin försigtigt; “hvad skulle det göra er som
ä’ ansedd för den rikaste i hela skeppslaget/4
“Nej, det förstås,“ utbrast nämndeman, icke så litet
smickrad och stor på sig, “inte skulle föll det sätta mig
på hasorna; men ser du, rik eller inte, så inte har jag
lust te9 kasta bort femhundra, inte, när jag inte vet om*-
jag ä’ god te’ få igen dom. Men det förstås, nog vore
det en bra sak te9 få bort den der stackarn härifrån, för
här blir det fåll bara elände åfen ändå, hvad det lider.“
“Ja, far,“ sade Elin ifrigt, i det hon lemnade väfstolen
och gick fram till soffan, der hon satte sig bredvid nämn-
demannen; “det ä’ just det som ä’ olyckan. Kom han
bort ifrån det här, och fick ta’ i och böija ifrån böljan på
annat håll, så skulle det nog bli karl af honom igen, det
är jag säker på.“
“Det förstås det, men sir du, tösen min, det ä’ en sak
som inte riktigt vill gå i mig härvidlag, och det ä’
hvarför du ä’ så ifrig te få mig å’ hjelpa honom härifrån. ’Här
ligger bestämdt något bakom’, sa’ haren när han titta ner
i räf-lyan.“
“Och hvad skulle det vara, far,“ frågade Elin med
den oskyldigaste ton och min i verlden; “annat än te’ bistå
en medmenniska, när han ä’ i nöd.“
“Ja, jag vill falle inte förmoda att det ä’ något annat,“
sade nämndeman barskt, i det han spände ögonen i dottern;
“du vet nog hvad di har pratat om dej och Petter, och
fast jag inte har låssat om’et, så har jag inte varit döf
för det. Säg mig derför nu, och rakt på saka, hurleds ä’
det fatt att du lägger dig ut för honom si så här.“
“Jo, far,“ hviskade Elin med darrande röst, i det hon
lade sin hand på faderns, “det är så att jag tror jag skulle
ta’ döden på mej om han stannade qvar.“
“Har du lofvat honom något då?“
“Ja far, det har jag.“
“Ä’ du rent etter befängd, flicka? Honom,
fästnings-fåögen?“
“Han var det inte då, far.“
“Jo, det är snyggt! Då var du ju bara barnet,
vet jag.“
“Ja, men du vet sjelf, far, hur mycket du tyckte om
honom, och jag hörde dig aldrig annat än loforda honom.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
