- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
170

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

B.

Fem år hade förgått sedan den qväll, då Lillbo-Petter
begifvit sig af på den långa fården till den fjärran vestem,
och de fem åren hade medfört ganska många förändringar
i nämndemannens hus, liksom äfven i trakten der det var
beläget. Ångbåt gick nu förbi hans brygga, hvilket
naturligtvis haft till allra närmaste följd att bryggan
blif-vit nylagd sedan vi sågo henne sist. Ångbåten hade
fört med sig sitt vanliga’ släptåg af på sommarnöje
boende Stockholmsbor, och jast der sjökrogen förut hade
varit belägen, hade nu i stället vext upp en liten vacker
sommarvilla med verandor, utsprång och sniderier, och så
grann så att det, enligt nämndemannens utsago, var “rakt
odrägligt!"

Nämndemans egen byggnad hade också blifvit
uppsnyggad, och en utspringande förstuguqvist med bänkar
på sidorna visade på sitt sätt exemplets makt, ty den
hade en aflägsen likhet med verandan på villan, ehuru
den var förfärdigad af nämndemans egna händer, och han
påstod att han hade tänkt på den saken långt innan Stock*
holmsgrosshandlarn kom och bygde.

“Men si mor ville aldrig att det skulle ske, GvC
signa’na!“ brukade han då tillägga med en vemodig
blinkning och en rörelse med afviga handen öfver ögonen, ty
den hederlige nämndemannen hade redan i nära två år varit
änkling, och det var helt och hållet för att skingra sorgen
som han bygt upp förstuqvisten, hvilken varit gumman så
mycket emot. Och han slutade alltid talet om denna
nybyggnad med följande ord: “Nu sir ho’ allt bättre att den
behöfdes, och att den kan vara bra te’ ha, och det gör
mig riktigt godt när jag tänker på’t.“

Nämndemansmor hade nämligen förkylt sig en vår,
då hon var med ute och drog strömmingsnot i ett Herrans
väder, och när hon kom hem, våt och genomkyld af regn
och blåst, så böljade hon genast frysa och svettas om
hvartannat. Men den åkomman brukade hon alltid kurera
genom att dricka varmt dricka med ingefara, och det
försökte hon äfven nu. Dagen derpå frös hon likväl ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free