Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bord på ångbåten för att i egen person lemna det på posten
i staden. Det är visst sannt att han hade några och
tjugo valar strömming också med sig i ett par stora
trummor, men dem hade då mycket väl fiskarn på andra
sidan sundet kunnat taga med sig, om det inte hade varit
för brefvets skull.
“Måtte han nu ha’ fått tag i så mycket gull
der-borta,“ tänkte nämndeman, medan han satt på akterdäcket
som en annan herreman, och sög på en cigarr som inte
ville brinna riktigt, och som luktade ganska ampert och
smakade ännu värre, fastän restauratrisen försäkrat att
den var utaf ‘allra bästa sexöres,‘ “så att han inte
gitter komma hem te oss här oppe i fattigdomen. För
om inte alla tecken slå fel, så ångrar tösen att hon
haft honom te’ vänta, och ho’ skulle bestämdt inte bättre
begära än te’ vara af med sitt fastmöskap te’
Lillbo-Petter.“
Och i den ljufva tanken fortsatte nämndeman färden
till Stockholm, inom sig mycket belåten med att det fans
ångbåtar som gingo fort, och som gåfvo tio procent i
utdelning på inbetalda aktiekapitalet.
Under tiden gick Elin som vanligt hemma vid sina
sysslor, och utan att just grubbla, hade hon likväl tankame
stadigt sysselsatta med ett och samma ämne: skulle Petter
komma hem, och om han komme, skulle han vara sådan att
hon kunde taga emot honom med glädje.
Hade någon kunnat se rätt efter hur det stod till
inom Elins hjertekammare, så skulle denne skarpsynte
forskare kanske kunnat upptäcka att nämndeman inte hade
så orätt, när han trodde att tösen ångrat sig. Ty om hon
också inte direkt ångrade sig. nog fann hon liksom mången
annan, att det oklokaste en menniska kan göra, är att
binda sig vid en annan, innan man ännu fått någon
erfarenhet utaf lifvet. När Elin fbrst fattade tycke för
Lillbo-Petter, var hon ju endast ett sexton års barn, och
att den nära trettioåriga qvinnan skulle se och känna
annorlunda än barnet, var ju helt naturligt. När han
sedermera blef brottsling och olycklig, så qvarhölls hon vid
detta tycke af det qvinnan medfödda begäret att trösta och
upprätta, som så ofta för henne i olycka genom råa sällar,
hvilka aldrig veta uppskatta en sådan känsla till sitt rätta
värde. Nu var det dock helt annorlunda än då. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
