Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till den aflägsna vesterns många nybyggen och städer, med
deras till stor del nomadiserande befolkning, och innan
sedan svaret hinner komma tillbaka till Newyork, åtgår
en rund tid. Det var således en god bit inpå våren och
ännu hade intet svar kommit. Då kom en dag
länsmannen tillbaka från en ^mbetsresa till hulvudstaden, och som
han vanligen brukade taga in hos nämndeman i förbifarten,
så gjorde han det äfven nu. Det dukades upp allt hvad
huset förmådde för en så rar gäst, och sedan länsman låtit
sig väl smaka, strök han sig sjelfbelåtet om den dubbla
hakan, och sade: “Tack ska’ du ha’, kära Nils Larsson!
Nu får jag lof te’ ge mig åf. Men det var sju tusan så
sannt det, här har jag ju ett bref från sjelfva Amerika,
som jag fick med min post inne i stan. Det höll jag
på att glömma af. Jag gissar det ä’ fäll ifrån
Lillbo-Petter/4
Elin höll på att tappa kaffepannan, som hon just skulle
sätta fram på bordet.
11.
Man låtsade likväl icke något om den otålighet
hvarmed brefvet var motsedt, utan länsmannen fick taga både
sin kopp kaffe och den åtföljande bruna dryck, som i
Vaxholm upphöjts till rang, heder och värdighet af konjak, och
som kom den värde embetsmannen att göra en temligen
ful grimas, hvilken dock genast utbyttes mot det
förbindligaste löje, han kunde prestera, hvarpå han tog afsked
och begaf sig af ned i sin vackra segelbåt, svärande öfver
att han, för att inte synas bål af sig, måste smaka på
böndernas traktering.
Så fort länsman kommit utom dörren, den gången
mot vanligheten inte åtföljd af nämndeman, hvilket brott
mot den landtliga etiketten bäst bevisade att något
ovanligt var på färde, gick nämndeman efter sin pipa, satte
sig på den gamla pinnsoffan, och sade till Elin, som blek
och orolig stod framför honom med brefvet i hand:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
