- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
185

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Nå, kära tösen min, se nu inte så eländig ut för
breflappens skull. Det ä’ ju bättre te fa veta rigtigt regalt
hur det ä’, än te gå så här och vänta på eländet.“

“Ja, ni har rätt, far! Det är bäst som vår Herre vill!u
sade Elin efter ett djupt andedrag, i det hon bröt brefvet
och böljade läsa. Först tog hon likväl ur ett inneliggande
bref till Lillbo-Petters mor, kring hvilket låg ett papper,
som såg ut som en vexel. Allt detta lades på bordet,
hvarefter Elin satte sig midt emot fadern och böljade
läsa Petters bref, som hade följande lydelse:

“Välädla nämndeman Nils Larsson, Sweden, Gullåsa.
Tank you för brefvet som jag rigtigt mottagit i W estriver
city i Nebraska territoriet der jag nu är bosatt. Det har
gått bra för mig här på sista timen och jag skulle kunna
ha det rigtigt pretty, om inte rödskinnen funnes. För to
monater sen stal di bort mina kor, och när vi gick efter
dom till skogame så fick vi fyra man skjutna och två
skalperade, men jag kom unnan med ett skrubbsår i högra
sidan. Det är annars verv bra här i Amerika, för en
be-höfVer bara skjuta ihjäl den som gör en något för när, det
ä’ all right och man går inte på fästning för det, utan ä’
lika god karl som any other! Här sänder jag resten på
min skuld till er och tankar you för helpen och hvad nu
beträffar Elin, att hon inte vill gå hit ut, så kan jag vara
lika god som hon, för jag går inte hem igen, och då är
det endt oss emellan, och vi fa hvar och en se oss om på
another håll. Jag kan här, om I will, fa dottern till en
rik farmer, och Elin lär väl inte bli utan lov er derhemma.
Och så säger jag eder farewell, och hoppas att Elin inte
glömmer af gumman mor, som jag sändt money till i
in-liggande bref. Elins psalmbok have jag tappat i
Kali-fornia, men det gör ingenting. Här i Amerika har en hvar
sin Gud, somliga har ingen alls, and en och annan har to;
jag känner en som har tre. Och det är här ute all right
och dermed säger jag er farewell och kallar mig numera
mr Peter Bolill, Westriver city, Nebraska territory, United
states of Amerika. “

Nämndeman och Elin sågo på hvarandra med högst
förvånade miner. Den myckna engelskan begrepo de
naturligtvis inte, men hvad de förstodo var att Lillbo-Petter
gaf Elin hennes löfte tillbaka, och att han aldrig mer ville
komma tillbaka till Sverige, der han lidit så mycket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free